I måndags började jag arbeta igen efter Julledigheten och jag har inte haft en lugn stund de första dagarna. Därav har jag inte hunnit närvara på bloggen så mycket men jag har ändå hunnit med att genomföra ett par träningspass som jag tänkte skriva lite om nu....
I lördags var jag ute och sprang ett långpass på 24 km, tid 2:17:00, 5:42 min/km. Långpasset sprang jag på kvällen och det var bäckmörkt och mycket modd de sista 12 km. Tidigare när jag har sprungit den här rundan, som går på en skogsväg, har månen tillsammans med snön hjälpt till att lysa upp vägen men i lördags var det molnigt så jag såg knappt någonting.....
När jag sprang där i mörkret kom jag och tänka på "Riala-vargen". Riala-vargen är en varg (eller om det nu är flera) som håller till uppe i Riala som ligger ca 2 mil från Vallentuna. Det är inte roligt och tänka på varg när man springer på en skogsväg i bäckmörker. Lugnade mig med att det, utifrån vad jag har hört, är över 100 år sen en varg attackerade en människa i Sverige. Sannolikheten att bli attackerad av en varg är väldigt låg men..... Är det någon mer än jag som har haft tankar på varg när ni har varit ute och tränat i skogen?
Under dagens träningspass tänkte jag inte på varg en enda gång eftersom dagens träningspass gick genom bostadsområden. Idag blev det en kortare distanslöpning på 8.41 km, tid 40:07, 4:46 min/km. Dagens pass finns det inte så mycket att säga om förutom att det kändes som att jag sprang fortare än vad jag gjorde. Jag blev lite förvånad när jag såg att klockan hade passerat 40 min när jag stängde av den.
Nu ska jag ladda upp inför torsdagens intervallpass......
tisdag 11 januari 2011
söndag 9 januari 2011
Lite info om intervallpasset den 13 januari
Det gemensamma intervallpasset, torsdagen den 13 januari, blir på Bosön (ute på Lidingö) på grund av att Storängshallen var helt omöjliga att få tillgång till. Jag hoppas att det inte skapar för stora problem för någon utan att de flesta kommer på torsdag.
Mina tankar inför torsdagen är att vi samlas och är ombytta och klara klockan 18.00. Tänker mig ett upplägg enligt nedan:
De två första förslagen är de klassiska 200 m och 400 m intervallerna enligt:
Sist vill jag också säga att det kostar 70 kr att träna på Bosön.
Mina tankar inför torsdagen är att vi samlas och är ombytta och klara klockan 18.00. Tänker mig ett upplägg enligt nedan:
- Gemensam uppvärming
- Intervallpass
- Nerjogg
- Eventuellt dusch och bastu (om bastu finns)
De två första förslagen är de klassiska 200 m och 400 m intervallerna enligt:
- 10-15 * 400 m intervaller med 1 min stå eller joggvila (jogga ett varv)
- 20-25 * 200 m intervaller med 1 min stå eller joggvila (jogga ett varv)
- Ingmaries pass: 3*400+4*300+6*200
- Mats pass 2*(400+200+200+400)
- Mårten Klingbergs pass: 2*(5*400 + 2000)
- Mitt eget pass: 4*400+8*200 + 1600. Detta är inspirerat av Ingmaries pass och Mårten Klingbergs pass. Jag har aldrig provat det men det känns som att det skulle fungera bra eftersom det innehåller lite av varje.
Sist vill jag också säga att det kostar 70 kr att träna på Bosön.
onsdag 5 januari 2011
Lätt distanslöpning
Blev en lätt distanslöpning idag på 13.11 km, tid 1:12.00, 5:30 min/km. Vägarna var oplogade och jag fick också pulsa genom djupsnö upp till knäna i ca 50 meter. Gångvägarna var oerhört knöliga och svåra att springa på. Jag sprang stundtals ute på bilvägen i bilarnas hjulspår vilket fungerade ganska bra. Där fick jag till och med några meter asfalt :-), men det var inte många meter löpning på asfalt. Det här var ändå ett välbehövligt lugnt distanspass efter senaste tidens snabba löpning.
Tomas har hört av sig via Jogg.se angående det gemensamma intervallpasset vi genomför den 13:e januari och jag kommer med ett inlägg om det inom de närmaste dagarna. Tänkte mest berätta att det blir på Bosön, ge förslag på några intervallpass om någon behöver inspiration, möjligheter till ombyte, osv.
Tomas har hört av sig via Jogg.se angående det gemensamma intervallpasset vi genomför den 13:e januari och jag kommer med ett inlägg om det inom de närmaste dagarna. Tänkte mest berätta att det blir på Bosön, ge förslag på några intervallpass om någon behöver inspiration, möjligheter till ombyte, osv.
tisdag 4 januari 2011
400 meter snöpulsning
Idag var jag med på delar av Vallentuna FK´s löparsektions träning. Tanken var att springa till Vallentuna IP som uppvärmning/transportlöpning och sen vara med på 400 meter snöpulsning för att sedan springa hem igen vilket ger totalt ca 8.5 km löpning. Det kändes som att det skulle bli ett bra pass där transportlöpningen skulle gå i lugn fart och 400 meter snöpulsning skulle ge en högre ansträngning.
400 meter snöpulsning var en intern, informell, skämtsam och rolig "tävling". OK, tävling är kanske att ta i men först i mål efter ett varv på 400 metersbanan, som var täckt med ca 50 cm snö, var det som gällde. Hur svårt kan det va?
När vi startade drog många iväg i en bra fart men jag märkte redan efter 20-30 meter att det här kommer att bli lååååånga 400 meter så jag drog medvetet av lite på farten men det hjälpte inte. Mjölksyranivån steg snabbt i musklerna och jag gick första gången redan efter ca 150 meter (Mmm, jag gör maran på ca 3:30 och milen strax över 40 min!). Jag hade nog kunnat stå på lite till men jag tänkte att det är lika bra att försöka gå bort syran nu för det är långt kvar.....
Att gå i djupsnö är också ganska jobbigt, vilket ledde till att återhämtningen gick väldigt långsamt. Syran ville inte riktigt släppa. Bestämde mig dock för att springa ifatt J som låg före mig. När jag kom ifatt J (som också hade stumnat) gick vi två efter varandra och flåsade i djupsnön tills det var ca 150 meter kvar då P kom ifatt J och mig. P var förmodligen också helt slut men jag hade återhämtat mig lite och lyckades rycka loss till P´s stora förtret. "Neeej, precis när jag kom ifatt börjar du springa", sa P. Varken P eller J verkade ha några krafter kvar och det sporrade mig. Jag sprang i ungefär 50 meter innan jag var tvungen att gå några meter igen. Vid det här laget var jag inte långt ifrån mållinjen så det var bara att börja springa igen. Tiden på 400 meter snöpulsning blev strax under 3:30.
Det här var en rolig idé och 400 meter snöpulsning som "tävling" är något måste upplevas. Det är riktigt, riktigt tungt :-). Jag är också imponerad av de som kom först i mål. De sprang hela vägen och gjorde 400 meter snöpulsning på ganska exakt 2 min och det är bra!
I morgon blir det lugn distanslöpning och på fredag blir det återigen hög fart och mjölksyra för då ska jag göra ett VO2-max test och ett tröskeltest på Sport Support Center.
400 meter snöpulsning var en intern, informell, skämtsam och rolig "tävling". OK, tävling är kanske att ta i men först i mål efter ett varv på 400 metersbanan, som var täckt med ca 50 cm snö, var det som gällde. Hur svårt kan det va?
När vi startade drog många iväg i en bra fart men jag märkte redan efter 20-30 meter att det här kommer att bli lååååånga 400 meter så jag drog medvetet av lite på farten men det hjälpte inte. Mjölksyranivån steg snabbt i musklerna och jag gick första gången redan efter ca 150 meter (Mmm, jag gör maran på ca 3:30 och milen strax över 40 min!). Jag hade nog kunnat stå på lite till men jag tänkte att det är lika bra att försöka gå bort syran nu för det är långt kvar.....
Att gå i djupsnö är också ganska jobbigt, vilket ledde till att återhämtningen gick väldigt långsamt. Syran ville inte riktigt släppa. Bestämde mig dock för att springa ifatt J som låg före mig. När jag kom ifatt J (som också hade stumnat) gick vi två efter varandra och flåsade i djupsnön tills det var ca 150 meter kvar då P kom ifatt J och mig. P var förmodligen också helt slut men jag hade återhämtat mig lite och lyckades rycka loss till P´s stora förtret. "Neeej, precis när jag kom ifatt börjar du springa", sa P. Varken P eller J verkade ha några krafter kvar och det sporrade mig. Jag sprang i ungefär 50 meter innan jag var tvungen att gå några meter igen. Vid det här laget var jag inte långt ifrån mållinjen så det var bara att börja springa igen. Tiden på 400 meter snöpulsning blev strax under 3:30.
Det här var en rolig idé och 400 meter snöpulsning som "tävling" är något måste upplevas. Det är riktigt, riktigt tungt :-). Jag är också imponerad av de som kom först i mål. De sprang hela vägen och gjorde 400 meter snöpulsning på ganska exakt 2 min och det är bra!
I morgon blir det lugn distanslöpning och på fredag blir det återigen hög fart och mjölksyra för då ska jag göra ett VO2-max test och ett tröskeltest på Sport Support Center.
måndag 3 januari 2011
Löparhjältar
Har nu läst ut boken jag fick i julklapp. För er som inte minns vad den hette så hette den "Löpning, en världshistoria" och är skriven av Thor Gotaas. Det var ganska inspirerande att läsa den för historien är full av löpare och "löparhjältar" som mot alla odds har lyckats.
Vad är egentligen en löparhjälte? Är det den som vann och sprang fortast eller är det andra faktorer som avgör? Är Kathrine Switszer en löparhjälte? Hon vann inte Boston Marathon 1968. Förklaringen är enkel. Kvinnor fick helt enkelt inte delta och springa marathon på den tiden. Kathrine accepterade inte det och sprang med killarna. Under loppet sprang funktionärer fram och slet tag i henne och försökte lyfta henne av banan. Hon räddades dock kvar i loppet av andra löpare som befann sig omkring henne. Självklart är hon en löparhjälte!!
Är en löparhjälte en löpare som vann tre guldmedaljer vid Helsingfors-OS 1952 (5000 m, 10 000 m och marathon), var kritisk till en tvivelaktig regim, fängslades, benådades, var väldigt kreativ och experimenterade med nya träningsmetoder som många andra tog efter och har inspirerat 1000-tals löpare? Ja, den som gjorde allt det där heter Emil Zatopek och hade sin storhetstid på 40-50 talet. Emil Zatopek blev bäst och nådde en stjärnstatus utöver det vanliga och han hade det inte lätt i forna Tjeckoslovakien. Emil Zatopek är självklart en löparhjälte!!!
Är Daniel en löparhjälte? Daniel har inte vunnit några stora lopp och jag har aldrig träffat Daniel. Jag vet att Daniel kämpar med sin sjukdom och löpningen har gett honom en ventil. Daniel försöker med de medel Daniel har (ofta med löpningen som verktyg) att inspirera och ge hopp för andra personer i samma situation som Daniel. Daniel gör vad Daniel kan och Daniel är självklart en löparhjälte!!
För egen del så hade jag en välbehövlig vilodag idag men imorgon ska det bli en vanlig distanslöpning utan intervaller inspirerade av Emil Zatopek :-).
Vad är egentligen en löparhjälte? Är det den som vann och sprang fortast eller är det andra faktorer som avgör? Är Kathrine Switszer en löparhjälte? Hon vann inte Boston Marathon 1968. Förklaringen är enkel. Kvinnor fick helt enkelt inte delta och springa marathon på den tiden. Kathrine accepterade inte det och sprang med killarna. Under loppet sprang funktionärer fram och slet tag i henne och försökte lyfta henne av banan. Hon räddades dock kvar i loppet av andra löpare som befann sig omkring henne. Självklart är hon en löparhjälte!!
Är en löparhjälte en löpare som vann tre guldmedaljer vid Helsingfors-OS 1952 (5000 m, 10 000 m och marathon), var kritisk till en tvivelaktig regim, fängslades, benådades, var väldigt kreativ och experimenterade med nya träningsmetoder som många andra tog efter och har inspirerat 1000-tals löpare? Ja, den som gjorde allt det där heter Emil Zatopek och hade sin storhetstid på 40-50 talet. Emil Zatopek blev bäst och nådde en stjärnstatus utöver det vanliga och han hade det inte lätt i forna Tjeckoslovakien. Emil Zatopek är självklart en löparhjälte!!!
Är Daniel en löparhjälte? Daniel har inte vunnit några stora lopp och jag har aldrig träffat Daniel. Jag vet att Daniel kämpar med sin sjukdom och löpningen har gett honom en ventil. Daniel försöker med de medel Daniel har (ofta med löpningen som verktyg) att inspirera och ge hopp för andra personer i samma situation som Daniel. Daniel gör vad Daniel kan och Daniel är självklart en löparhjälte!!
För egen del så hade jag en välbehövlig vilodag idag men imorgon ska det bli en vanlig distanslöpning utan intervaller inspirerade av Emil Zatopek :-).
söndag 2 januari 2011
3*400 + 4*300 + 6*200 m intervaller
Idag begav jag mig till Sätrahallen och mötte upp Ingmarie för ett intervallpass och Ingmarie är verkligen en inspirationskälla. När jag satt i bilen på väg till Sätrahallen blev jag lite nervös för jag hade lite träningsvärk i benen och kände mig fortfarande lite stum sen Nyårsloppet. Är det verkligen rätt dag för att genomföra ett intervallpass?
När jag kom fram möttes jag av en positiv och glad Ingmarie som övertalade mig att "ett intervallpass går bra, du orkar mer än vad du tror". Jag brukar själv säga så men ibland behöver man någon annan som talar om det för en, tack för det Ingmarie!
Ingmarie hade lagt upp träningspasset enligt:
Under joggen sprang vi och pratade om det ena och det andra och helt plötsligt hade det gått 15 minuter. Tiden gick jättefort och jag tror till och med att jag ställde frågan "har det redan gått 15 minuter?". Tiden går fort när man har roligt!
Efter joggen började vi med intervallerna och jag vill här poängtera att Ingmarie och jag var väldigt duktiga på att hålla jämn fart (om jag får säga det själv). För att illustrera hur duktiga vi var på att hålla jämn fart måste jag använda tiondelar för att redovisa tiderna på 400:ingarna. På min klocka blev tiderna per 400:ing: 1.29.4; 1.29.3 och 1.29.3. Jag tycker den serien är helt godkänd! Farten per 400 m intervall blev 3:43 min/km.
Efter 400:ingarna vilade vi 2 minuter för att sedan genomföra 4*300 m intervaller. Tiderna här blev inte riktigt lika jämna men godkända. På min klocka blev det: 1.05; 1.08; 1.06; 1.06. Tiden på andra intervallen sticker ut lite men sånt händer..... Farten per 300 m intervall blev 3:40 min/km (räknat på 1.06).
Återigen blev det 2 min ståvila innan vi gav oss av på de avslutande 200:ingarna och här tror jag att vi överträffade oss själva när det gäller att hålla jämn fart. Återigen redovisar jag tiondelar för att visa hur jämna 200:ingarna var. På min klocka blev det: 41.2; 40.8; 40.8; 40.7; 40.8; 40.8. Vad sägs om den serien? Tiderna ger här 3:25-fart per intervall.
Sist genomförde vi lite löpskolning och koordinationsövningar. Denna typ av övningar är något jag brukar slarva med men det ska bli ändring på det nu!
Summerat kändes passet helt perfekt. Jag är glad att Ingmarie övertalade mig att genomföra passet. Passet gav också en helt perfekt ansträngning. Tiderna var jämna och fina och farten blev dessutom högre och högre. Det var inte för hårt men jag fick ändå anstränga mig på slutet. Det var en lagom ansträngning så här två dagar efter en miltävling. Härligt! Det här vill jag göra om!
 |
| Ingmarie och Jag |
Ingmarie hade lagt upp träningspasset enligt:
- 15-20 minuter jogg
- 3*400 m
- 4*300 m
- 6*200 m
- 5 min jogg
- Löpskolning och koordinationsövningar
Under joggen sprang vi och pratade om det ena och det andra och helt plötsligt hade det gått 15 minuter. Tiden gick jättefort och jag tror till och med att jag ställde frågan "har det redan gått 15 minuter?". Tiden går fort när man har roligt!
Efter joggen började vi med intervallerna och jag vill här poängtera att Ingmarie och jag var väldigt duktiga på att hålla jämn fart (om jag får säga det själv). För att illustrera hur duktiga vi var på att hålla jämn fart måste jag använda tiondelar för att redovisa tiderna på 400:ingarna. På min klocka blev tiderna per 400:ing: 1.29.4; 1.29.3 och 1.29.3. Jag tycker den serien är helt godkänd! Farten per 400 m intervall blev 3:43 min/km.
Efter 400:ingarna vilade vi 2 minuter för att sedan genomföra 4*300 m intervaller. Tiderna här blev inte riktigt lika jämna men godkända. På min klocka blev det: 1.05; 1.08; 1.06; 1.06. Tiden på andra intervallen sticker ut lite men sånt händer..... Farten per 300 m intervall blev 3:40 min/km (räknat på 1.06).
Återigen blev det 2 min ståvila innan vi gav oss av på de avslutande 200:ingarna och här tror jag att vi överträffade oss själva när det gäller att hålla jämn fart. Återigen redovisar jag tiondelar för att visa hur jämna 200:ingarna var. På min klocka blev det: 41.2; 40.8; 40.8; 40.7; 40.8; 40.8. Vad sägs om den serien? Tiderna ger här 3:25-fart per intervall.
Sist genomförde vi lite löpskolning och koordinationsövningar. Denna typ av övningar är något jag brukar slarva med men det ska bli ändring på det nu!
Summerat kändes passet helt perfekt. Jag är glad att Ingmarie övertalade mig att genomföra passet. Passet gav också en helt perfekt ansträngning. Tiderna var jämna och fina och farten blev dessutom högre och högre. Det var inte för hårt men jag fick ändå anstränga mig på slutet. Det var en lagom ansträngning så här två dagar efter en miltävling. Härligt! Det här vill jag göra om!
lördag 1 januari 2011
Tävlingsberättelse, Nyårsloppet
Då var det dags att avsluta år 2010 och löparsäsongen 2010 med Nyårsloppet i Vallentuna. Dagarna innan loppet hade jag varit sjuk och var tvungen att ställa in de sista träningarna inför loppet. När jag vaknade på Nyårsafton var jag fortfarande lite osäker på om kroppen verkligen skulle gilla att springa i tävlingsfart en hel mil i snömodd men....
Jag hade dock bestämt mig för att åka till startplatsen, anmäla mig och starta loppet och klockan 09.30 ringde jag min granne (som också skulle springa) och stämde av det sista. Vi kom ner till tävlingsområdet (Ekebyskolan) vid 10.30 och letade upp efteranmälningarna. Allt gick väldigt smidigt och lätt vid efteranmälningarna och enligt vad jag hörde från de som tog mot efteranmälningarna var det många som efteranmälde sig och det var kul. Desto fler vi är desto roligare blir det.......... I kön för efteranmälningarna mötte jag också Anders som jag lärde känna på Lötränarutbildningen jag gick i höstas. Anders är ledare för en av grupperna i Team Stockholm Marathon (tror att det är 3 timmars gruppen och jag tror han gjorde Nyårsloppet på ca 38 min, i vinterunderlag, och det är inte så dåligt......)
När vi fått vår nummerlapp började jag och min granne diskutera hur många lager kläder man egentligen ska ha. Vädret var helt perfekt, -6 grader och strålande sol och frågan var, två eller tre lager? Bestämde mig till slut för att det fick bli två tunna långärmade tröjor och utan på det ett tävlingslinne. Uppvärmingen fick visa om det var rätt. Det visade sig senare att det var rätt.....
Efter ombytet lämnade vi in våra väskor i förvaringstältet och började värma upp. Vi joggade banans första km för att känna på underlaget och skapa oss en uppfattning av hur tungt det skulle bli. Till vår stora glädje kändes underlaget bra och det var positivt. Planen på att öppna första 5 km på 22:30 och genomföra andra 5 km på 21:30 kanske skulle hålla.
På vägen tillbaka till startplatsen mötte jag också Sten som jag träffade för ett par månader sedan i startfållan på NYCM. Vi pratade så klart om NYCM och om hur otroligt fint och bra allt var där. Ni som regelbundet läser min blogg är nog trötta på att höra om NYCM så därför tänker jag inte skriva mer om det...... När vi kom tillbaka till startfållan började alla löpare samlas inför start och då såg jag också att Petra Månström var där och skulle springa, kul. Hennes "race report" hittar ni här.
Tävlingsnerverna började komma några minuter innan start och då började också tankarna snurra. Det var länge sen jag sprang ett millopp och jag märkte att självförtroendet sviktade lite. Kändes det verkligen bra på uppvärmningen? Tänk om jag inte är frisk? 43 min är acceptabelt men kommer jag att klara det? Tänk om det blir 45 min eller ännu sämre? Det vore skandal.
PANG, så smällde startskottet och så drog vi i väg. Tänkte mycket på att öppna lugnt och springa i mitt tempo och vid den första 90-graders svängen såg jag hur många löpare som var före mig! Oj, en lång orm med löpare framför mig och oj vad långt ner jag ligger i fältet. Finns det några bakom mig? Det måste vara alla 5 km löpare, som startade samtidigt som oss 10 km löpare, som har dragit iväg i det där tempot. Tänkte att jag fortsätter i mitt tempo och vid passering av 2 km på tiden 8:15 märkte jag att det inte hade gått så långsamt, snarare tvärt om. Jag hade 4:07-tempo de 2 första km och det var riktigt bra. De 2 första km hade också varit ganska lätta med mest nerförsbacke och nästkommande 2 km (dvs km 3 och 4) skulle inte vara lika lätta för där kom uppförsbackarna, det visste jag för här hade jag sprungit förr. Jag tänkte att "jag har öppnat i 4:07-tempo utan att ta ut mig alltför mycket så jag fortsätter att springa med fokus på att inte dra på mig mjölksyra". Jag kände att den 3:e och 4:e km också gick lite långsammare för det var lite moddigare och uppförsbackarna gjorde att det inte gick att hålla så högt tempo. När den värsta backen var avklarad (vid ca 4 km) ökade jag tempot igen och kom till varvning vid 5 km på totala tiden 21:30. Slutsatsen här är att den 5:e km måste ha gått fort.....
Fick också ta emot lite hejarop från några klubbkamrater vid varvningen (det värmde) och när jag kom ut på andra varvet tänkte jag att jag springer på de 2 nästföljande kilometerna (det var relativt lätta) så att jag vinner lite extra tid till avslutningen. Upptäckte då ganska snabbt att det inte var riktigt lika lätt att springa eftersom alla löpare hade, på första varvet, trampat upp underlaget så nu var det lite moddigare. Hur som helst så var det sista varvet och det är bara att "stå på". Uppförsbackarna vid 8-9 km var riktigt tunga den här gången (samma uppförsbackar som vid 3-4 km på första varvet). Snömodden hade påverkat och mjölksyran hade börjat samlas i benen. I den tyngsta backen vid ca 9 km tror jag inte att jag sprang mycket fortare än 6-min tempo. Ganska brant backe, moddigt, dåligt fäste för fötterna samt mjölksyra i låren, då går det inte fort!
Vid passeringen av 9 km skylten såg jag att andra varvet inte hade gått så fort och tiden vid 9 km passeringen visade på en sluttid över 44 min!! Nej, det får inte bli över 44 min tänkte jag. Sprang på så mycket jag orkade den sista km och när jag kom i mål och stängde av klockan på tiden 43:53 kändes det faktiskt rätt bra. Sista km måste gått i 4:15-fart och det får betraktas som godkänt. Det var riktigt skönt att komma i mål, få medaljen och dricka varm blåbärssoppa.
Efter loppet bytte jag snabbt om och väntade in min granne som kom i mål på strax över 50 min. Vi gick tillsammans upp till Ekebyskolans matsal för att värma oss, fika och titta på prisutdelningen. Det var riktigt trevligt att sitta där och prata med alla andra löpare. Träffade bland annat Marathon Mia en kort stund och andra klubbkamrater samt funktionärerna. Det var en härligt uppslupen stämning med mycket skratt så det var en riktigt fin avslutning på Nyårsloppet. Vad jag har hört är det den positiva stämningen som är lite av Nyårsloppets signum.
Summerat är jag riktigt nöjd med hela loppet. Arrangemanget var jättebra, tiden var enligt förväntan och jag träffade många positiva och glada löpare. Det var en väldigt bra avslutning på säsongen 2010. Nästa år är det 30-års jubileum för Nyårsloppet och då har arrangörerna lovat att de ska bli lite extra festligheter och då vill jag vara där.......
Jag hade dock bestämt mig för att åka till startplatsen, anmäla mig och starta loppet och klockan 09.30 ringde jag min granne (som också skulle springa) och stämde av det sista. Vi kom ner till tävlingsområdet (Ekebyskolan) vid 10.30 och letade upp efteranmälningarna. Allt gick väldigt smidigt och lätt vid efteranmälningarna och enligt vad jag hörde från de som tog mot efteranmälningarna var det många som efteranmälde sig och det var kul. Desto fler vi är desto roligare blir det.......... I kön för efteranmälningarna mötte jag också Anders som jag lärde känna på Lötränarutbildningen jag gick i höstas. Anders är ledare för en av grupperna i Team Stockholm Marathon (tror att det är 3 timmars gruppen och jag tror han gjorde Nyårsloppet på ca 38 min, i vinterunderlag, och det är inte så dåligt......)
 |
| Efteranmälning i Ekebyskolans gymnastiksal |
Efter ombytet lämnade vi in våra väskor i förvaringstältet och började värma upp. Vi joggade banans första km för att känna på underlaget och skapa oss en uppfattning av hur tungt det skulle bli. Till vår stora glädje kändes underlaget bra och det var positivt. Planen på att öppna första 5 km på 22:30 och genomföra andra 5 km på 21:30 kanske skulle hålla.
På vägen tillbaka till startplatsen mötte jag också Sten som jag träffade för ett par månader sedan i startfållan på NYCM. Vi pratade så klart om NYCM och om hur otroligt fint och bra allt var där. Ni som regelbundet läser min blogg är nog trötta på att höra om NYCM så därför tänker jag inte skriva mer om det...... När vi kom tillbaka till startfållan började alla löpare samlas inför start och då såg jag också att Petra Månström var där och skulle springa, kul. Hennes "race report" hittar ni här.
 |
| 20 min innan start börjar löparna samlas |
PANG, så smällde startskottet och så drog vi i väg. Tänkte mycket på att öppna lugnt och springa i mitt tempo och vid den första 90-graders svängen såg jag hur många löpare som var före mig! Oj, en lång orm med löpare framför mig och oj vad långt ner jag ligger i fältet. Finns det några bakom mig? Det måste vara alla 5 km löpare, som startade samtidigt som oss 10 km löpare, som har dragit iväg i det där tempot. Tänkte att jag fortsätter i mitt tempo och vid passering av 2 km på tiden 8:15 märkte jag att det inte hade gått så långsamt, snarare tvärt om. Jag hade 4:07-tempo de 2 första km och det var riktigt bra. De 2 första km hade också varit ganska lätta med mest nerförsbacke och nästkommande 2 km (dvs km 3 och 4) skulle inte vara lika lätta för där kom uppförsbackarna, det visste jag för här hade jag sprungit förr. Jag tänkte att "jag har öppnat i 4:07-tempo utan att ta ut mig alltför mycket så jag fortsätter att springa med fokus på att inte dra på mig mjölksyra". Jag kände att den 3:e och 4:e km också gick lite långsammare för det var lite moddigare och uppförsbackarna gjorde att det inte gick att hålla så högt tempo. När den värsta backen var avklarad (vid ca 4 km) ökade jag tempot igen och kom till varvning vid 5 km på totala tiden 21:30. Slutsatsen här är att den 5:e km måste ha gått fort.....
Fick också ta emot lite hejarop från några klubbkamrater vid varvningen (det värmde) och när jag kom ut på andra varvet tänkte jag att jag springer på de 2 nästföljande kilometerna (det var relativt lätta) så att jag vinner lite extra tid till avslutningen. Upptäckte då ganska snabbt att det inte var riktigt lika lätt att springa eftersom alla löpare hade, på första varvet, trampat upp underlaget så nu var det lite moddigare. Hur som helst så var det sista varvet och det är bara att "stå på". Uppförsbackarna vid 8-9 km var riktigt tunga den här gången (samma uppförsbackar som vid 3-4 km på första varvet). Snömodden hade påverkat och mjölksyran hade börjat samlas i benen. I den tyngsta backen vid ca 9 km tror jag inte att jag sprang mycket fortare än 6-min tempo. Ganska brant backe, moddigt, dåligt fäste för fötterna samt mjölksyra i låren, då går det inte fort!
Vid passeringen av 9 km skylten såg jag att andra varvet inte hade gått så fort och tiden vid 9 km passeringen visade på en sluttid över 44 min!! Nej, det får inte bli över 44 min tänkte jag. Sprang på så mycket jag orkade den sista km och när jag kom i mål och stängde av klockan på tiden 43:53 kändes det faktiskt rätt bra. Sista km måste gått i 4:15-fart och det får betraktas som godkänt. Det var riktigt skönt att komma i mål, få medaljen och dricka varm blåbärssoppa.
 |
| Oj vad jag ser ut efter 10 km löpning...... |
 |
| Prisutdelning Ekebyskolan |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)