söndag 15 januari 2017

Nya försvarsallianser

"Everything can be negotiated", säger Trump, och med det menar han att alla bollar är uppe i luften och flyger. Bollar som ingen vet hur och var de kommer landa. USA:s relation med Kina. USA:s relation med Ryssland. USA:s relation med EU. USA:s åtagande inom NATO. Allt är under förhandling.

Vem är kompis med vem? Vem är fiende med vem? Vilka underrättelsetjänster litar på varandra? Är informationen sann eller falsk? Vilka handelsavtal gäller? Vilka försvarsallianser gäller? Vem är ambassadör var? Vem, hur, vad, sant, falskt? Allt är uppe och flyger.

Läget i världspolitiken kan verka lite rörigt och det kanske det är också, men det finns också förklaringar och det som sker nu kanske inte är så konstigt. Det sker hela tiden när nya ledare tillsätts. Det som sker är en omorganisation. Ja, Trump omorganiserar USA och dess administration och byter ut medarbetare han inte kan lita på. Han tillsätter nya individer som han litar på och anslår en ny agenda och nya tillvägagångsätt. Det är inte konstigt. Alla gör så. Det är bara det att Trump gör det på ett sätt som vi inte sett tidigare. Ett sätt där han vevar och drämmer till än den ena och än den andra. Ett sätt som jag tyvärr inte tror är bra då det bara sprider osäkerhet och tveksamhet. Det är en jobbig härskarteknik.

När Trump omorganiserar USA (och resten av världen) måste vi i Sverige också omorganisera oss. Vi måste anpassa oss till den nya situationen. Vi måste se över vem och vilka vi kan lita på. Vilka vi handlar med. Vilka roller Sverige har i olika sammanhang, och vilken roll Sverige kan tänkas få? Vilken nation pratar med vilken och när? Allt detta påverkar oss inrikespolitiskt. Det påverkar vår säkerhetspolitik där vi måste klarlägga vilka som fortfarande är våra vänner. En säkerhetspolitik som också är europeisk.

Jag är övertygad om att vi måste hålla ihop Europa. Jag är övertygad om att ett enat och starkt Europa med gemensam handelspolitik, utbildningsväsende och försvarspolitik är det mest fördelaktiga ur ett svenskt perspektiv. Jag är övertygad om att ett splittrat Europa bara innebär att vi blir marionetter i ett större spel mellan de gamla supermakterna USA och Ryssland.

Angående försvarspolitiken som ligger mig nära om hjärtat så har vi en allians med Finland. En allians som faktiskt innebär att om den ena anfalls ska den andra parten hjälpa till. En allians som jag tror är mer omfattande än vad många svenskar insett.

Vi har också en allians med EU vilket enligt Lissabonföredraget innebär att om en nation anfalls så ska övriga nationer hjälpas åt att försvara aggressionen. Säkerhetspolitiskt är allianserna med Finland och EU fortfarande två fasta punkter, trots den världsomspännande omorganisationen.

Den tredje alliansen som brukar diskuteras är NATO. Ska vi vara med eller inte? Ett NATO-medlemskap kan vara fördelaktigt. Jag tror det, men samtidigt vet vi inte riktigt vad det innebär så länge den världsomfattande omorganisationen pågår. Är NATO bra efter omorganisationen? Jag vill tro det, men jag vet inte.

En fjärde allians som skulle kunna vara ett alternativ är att de europeiska NATO-länderna går samman i en egen allians med ett tydligt europeiskt intresse, men det är bara en ide. En tanke.

Inga kommentarer: