Att lysa med sin frånvaro

Det lyser. Om stjärnorna. Om idrottsstjärnorna, storbloggarna och förebilderna. Det finns ett lyster kring dem. De lyser upp sin omgivning. Bara genom att synas bidrar de med sitt ljus. Som solen. Den lyser.

Som den lysande stjärnan Peter Wolodarski är så skrev Peter en artikel i DN för några dagar sedan. Peter skrev om mörkret. Ett mörker som mer och mer tar sitt grepp över samhället. Peter försöker genom sin artikel göra någonting åt det. Peter försöker sprida ett ljus. Jag tycker det var beundransvärt av Peter. Peter lyser.

För att lysa upp mörkret behövs stjärnor. De behövs för att sprida ett ljus. Dessvärre kan stjärnorna också lysa med sin frånvaro. De kan välja att inte skriva om det mörka och tråkiga. De kan välja att inte trycka på ”gilla-knappen” när någon försöker lysa upp samhället genom att lägger upp Peter Wolodarski inlägg om det mörka samhället på sin Facebooksida.

Det behövs inte mycket för att lysa upp mycket

Att lysa med sin frånvaro bli än tydligare då stjärnorna i normala fall vill synas överallt, de trycker på gilla-knappar och kommentar nästan allt som alla i branschen gör, men inte här. Inte när det handlar att lysa upp ett mörker. Att som stjärna inte lysa upp ett mörker är att lysa med sin frånvaro. Det är också ett ställningstagande.

Att vara idrottsstjärna, storbloggare eller förebild handlar om att lysa. Det handlar om att lysa med sin närvaro och sprida glädje, hopp och engagemang. Inte att lysa med sin frånvaro. Att inte ta ställning och lysa med sin närvaro är att lysa med sin frånvaro, och det är också ett ställningstagande.