Jaha, nu sitter jag här igen. Det är fredag, och framför mig ligger helgen. Jag funderar på livet och livets öden samtidigt som jag är tacksam för vad livet har gett mig.
Jag funderar på mitt liv i relation till det oändligt stora. Jag funderar på mitt träningspass. Ett träningspass som kan beskrivas som en punkt på en oändlig tidslinje. En punkt som skiljer mellan nu och då.
Inser att hela mitt liv består av punkter på en oändlig tidslinje, punkter där nu blir till då. Alla mina handlingar, allt jag säger, gör och uträttar. Allt blir till imperfekt. En tid före ögonblicket.
När jag springer skriver jag historia samma sekund som den passerar. I torsdags skrevs historien som 16*200 meter i 3:30-fart plus upp/nerjogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar