Minns ni första gången ni hade löpartights?

Minns ni första gången ni hade löpartights? Jag minns det. Med fasa. Det var innan det blev accepterat för den stora massan. Det var i mitten på 90-talet, och det hela kändes väldigt obehagligt. Naket. Varenda muskel var synlig. Allt.

Minns att det kändes som att alla tittade på mig, som att alla skrattade åt mig; – Titta, en pellejöns, han springer i strumpbyxor.

Minns att jag tyckte det kändes fel med tights. Minns att jag kände mig som en balettdansör, och så ville jag inte känna mig. Inget ont om balettdansörer men jag ville inte känna mig som en. Inte när jag var ute och sprang.

Jag minns att jag skämdes och att jag tog på mig kortbyxor över tightsen. Bara för att dölja. Med kortbyxor över tightsen kändes det bättre. Det kändes normalt. Som att jag bara hade kortbyxor.

Idag är det annorlunda. Idag är tights accepterat. Accepterat av alla, och idag kan jag inte tänka mig ett löparliv utan tights.