Att vara funktionär på Nyårsloppet 2012

Jag sprang inte Nyårsloppet. Igår bestämde jag mig för att vila foten så jag anmälde mig som funktionär istället.

Att vara funktionär kan tyckas vara enkelt, men det är ett hårt jobb. Innan loppet fick bangruppen hacka is överallt, de spred ut sand och jobbade hårt för att få banan i så gott skick som möjligt. Själv hjälpte jag till med att sätta upp målbanderollen, och ställa ut bänkar och bord på diverse platser kring tävlingsområdet. Utöver det var jag också vägvisare.

Jag stod och visade vägen vid en vänstersväng efter ca 1.7 respektiver 6.7 kilometer. Samtidigt som jag visade vägen hejade jag på alla som sprang förbi. De jag kände igen hejade jag lite extra på, men jag hoppas att alla kände sig uppmärksammade. Det var det som var meningen.

Det mest bisarra som hände idag var att det kom fram en alkis, tillsammans med en hund, när jag stod och visade vägen. Alkisen var väldigt sur över att vi hade arrangerat ett lopp. Han var riktigt förbannad över det. Han gick mot mig samtidigt som han skrek skällsord. När alkisen stod bredvid mig skrek han diverse skällsord rakt i mitt ansiktet. Han var hotfull, knuffade, och drog i min jacka. En helt rubbad typ.

Alkisen tyckte att vi var idioter som hade arrangerat ett lopp som gick på gångvägarna. Han tyckte att vi skulle ordna ett lopp som gick på Väsbyvägen istället. För er som inte bor i Vallentuna kan jag berätta att man inte springer på Väsbyvägen. Den vägen är för stor för det.

Hur som helst försvann alkisen, men efteråt hörde jag att alkisen hade "pratat" med ytterligare en funktionär. Jag hörde också att en hund hade nafsat (eller bitit?) Lars Södergård som vann klassen Herrar 5 km. Troligtvis var det alkisens hund som hade varit i farten.....

Att vara funktionär kan ha sina sidor, men det var väldigt kul, och jag vill uppmana alla som inte kan delta i sitt lokala lopp att ställa upp som funktionär. Det berikar väldigt mycket. Både för dig själv och för arrangören.

Det var en lyckad dag, och sist vill jag så klart önska alla ett Gott Nytt År!

Stressad

Det onda i hälen stressar mig. Det stressar mig mentalt. Jag vill träna, och förbereda mig inför nästa säsong, men jag kan inte det. Jag kan bara sitta still. Det är stressande att bara sitta still, och vänta på att det ska sluta göra ont.

Ett ont jag har letat information om. Information som var svår att hitta, men jag hittade information. Jag hittade en teori, som bekräftade min tidigare teori. Jag har alltså inte hittad någonting nytt. Det betyder att du läser en text, eller att du läser ett stycke, som är helt onödigt att läsa, för det här stycket, berättade ingenting nytt.

Teorin är att det onda hänger samman med löpning i snömodd, då blir belastningen på foten annorlunda, vilket leder till ett stressat hälsenefäste.

Mitt stressade hälsenefäste stressar mig. Hur jag än gör blir jag stressad. Springer jag ökar stressen på hälsenefästet. Springer jag inte ökar den mentala stressen. Det är stressande.

För att minska stressen kommer jag att träna alternativt imorgon.

Intervaller inför Nyårsloppet

Det börjar närma sig tävling. Det är mindre än en vecka kvar till Nyårsloppet. Nyårsloppet som nästan alltid avgörs på vinterunderlag. Det ser ut att bli vinterunderlag även i år, men man vet aldrig. Det kanske töar, det kanske blir asfalt.

När jag springer tävlingar brukar mitt mål vara att persa. Det bara är så, men på Nyårsloppet kommer jag inte persa. Vinterunderlaget sätter stopp för det. Jag har inte en chans att persa.

Vill jag persa? Vill jag att snön ska töa bort så att jag har en chans att persa? Nej, jag vill inte det. Jag vill att snön ska ligga kvar ett tag till. Det får gärna vara vinterunderlag på Nyårsloppet. Det gör mig ingenting.

Jag får se vilket tidsmål jag sätter på Nyårsloppet, men det vore kul att springa milen under 40-minuter på vinterunderlag. Vi får se hur det blir.

Som förberedelse inför Nyårsloppet sprang jag idag mitt egenkomponerade intervallpass på 5*400+10*200+2000 där jag sprang fyrahundringarna i 3:30-fart, tvåhundringarna i 3:05-fart och tvåtusingen i 3:56-fart.

Det var ett skönt intervallpass där tvåtusingen var riktigt tung. Planen var att springa tvåtusingen i 3:50-fart, men det mäktade jag inte med. Hur som helst är jag grymt nöjd med passet!

Att vintern har tagit sitt grepp om Vallentuna verkar inte ha påverkat antalet anmälningar till Nyårsloppet. Det är tydligen föranmälningsrekord. Aldrig tidigare har så många varit anmälda innan loppet. Det är positivt. Skulle det vara så att någon vill springa, men inte är anmäld, kan man efteranmäla sig på plats på tävlingsdagen.

Statisk vs dynamisk stretching

Jag läser att det finns forskningsresultat som visar att statisk stretching inte ger någon långvarig effekt. Jag läser att det finns forskningsresultat som visar att statisk stretching i princip inte fungerar. Jag läser att forskningsresultaten visar att dynamisk stretching fungerar, och höjer prestationsförmågan, och är mycket bättre än statisk stretching.

Själv har jag sysslat med statisk stretching i säkert 20 år, och hävdar med bestämdhet att det fungerar. I alla fall för mig. Jag upplever att statisk stretching bland annat påskyndar återhämtning, minskar spänningar i muskler, minskar risken för kramp och skador som till exempel bristningar, löparknä, gubbvad, förslitningar, etc.

Nu tvivlar jag inte en sekund på att dynamisk stretching fungerar, men jag tror inte att det finns ett motsatsförhållande mellan statisk och dynamisk stretching. Jag tror att båda fungerar, och att det bästa är en kombination av de båda. Tur att det finns forskningsresultat som visar på det också.

Oavsett vad vissa forskare säger om statisk stretching tror jag inte att dagens distanspass över 12 km i 5:00-fart hade varit möjligt, utan de senaste dagarnas statiska stretching av mina vader. Fast det är bara min erfarenhet som säger så........

Ljusets låga

Ljusets låga. Ljusets låga kan stå för så mycket. Ljusets låga kan stå för ensamhet och övergivenhet, men även för hopp, värme och omtänksamhet.

Där det brinner ett ljus, brinner också ett hjärta. Ett hjärta fyllt av värme, medmänsklighet och omtänksamhet. Ett hjärta fyllt av liv.


Bild: Privat

Fyll ditt liv med människor som bryr sig om dig. Då kommer ditt hjärta att bli större. Då kommer ditt ljus att brinna starkare. Då kan du fylla andra människors liv med värme, medmänsklighet och omtänksamhet.

Dessa ord blev min julhälsning till er, kanske inte en traditionell julhälsning, men ändå. Jag vill med detta önska er alla en riktigt God Jul.

Innan jag slutar vill jag dock berätta att jag började julafton med att springa en lättare distanslöpning över 12 km i 5:18-fart.

Att förstora och förminska sig själv

Inför tävlingar är det vanligt att förstora sig själv genom att bland annat tänka "jag är bäst", "jag har tränat bra", "jag känner mig stark" och "andra ser små och svaga ut".

Att tänka så kan vara nyttigt. Det är en del av den mentala förberedelsen. Att "pumpa upp sitt ego" på det där viset kan skapa en tro på sig själv.

På träning verkar det vara annorlunda. Speciellt när man tränar i grupp. Inför en träning i grupp verkar alla försöka att förminska sig själva genom att säga "jag känner mig ur form", "jag har tränat lite dåligt sista tiden" och "ni är mycket snabbare än mig".

Idag var det inget undantag. Idag sprang jag intervaller i Sätrahallen med Ingmarie, Karin, Fredrik och Janne. Ingen av oss kände sig i form. Just idag kände sig alla väldigt ur form. Jag kan nog sammanfatta det hela genom att säga att "alla ansåg, att alla andra, skulle prestera bättre, än sig själv".

Nu var det så klart inte så att alla var ur form, och sämre än vanligt, utan alla var naturligvis väldigt bra. Vi sprang ett pass på 3*400+4*300+6*200, och vad jag kunde se avslutade alla passet på ett väldigt starkt sätt. Med några fler intervallpass den här vintern tror jag flera av oss kommer att prestera riktigt fina tiden när våren kommer. Det såg riktigt bra ut!

Idag snittade jag fyrahundringarna i 3:30-fart, trehundringarna i 3:15-fart och tvåhundringarna i 3:10-fart, och jag är väldigt nöjd med passet.

Det här var ett alldeles lagom pass med väldigt trevligt sällskap och det var väldigt roligt att träffa den alltid lika inspirerande Ingmarie tillsammans med Karin, Fredrik och Janne.

Trötta, slitna och stela muskler

- Berätta om händelseförloppet, säger naprapat Daniel. Jag berättar. Jag berättar om min träning, intervaller, snömodd och skor. Min berättelse leder till flera teorier och alternativ till tänkbara åkommor. Åkommor som Daniel vill undersöka.

Undersökningen visade att ingenting är trasigt i foten. Undersökningen visade också att det inte finns några inflammationer i foten. Det enda Daniel hittade var trötta, slitna och stela muskler.

Behandlingen bestod av tryckmassage. Det var en hård behandling. Det gjorde ont. Ont ska med ont fördrivas, och nu har jag träningsförbud i två dagar.

Träningsförbudet är lite synd. Jag hade nämligen planer på att springa Skinkloppet här i Vallentuna, men det är jag tvungen att ställa in.