Broken Arrow within the American administration

“Broken Arrow” is a famous codeword used in wars when the enemy breaks through the defense lines. It's a famous codeword used when the defense lines has crack down and when the enemy is all around the place. The own status is also characterized by a confusing and irrational behavior. A status where no one really know what’s going on. A status where there is a lack of leadership, strategies and organization.

We know that the Russians hacked the American administrations computers and servers. We know that. We also know that there is a lack of leadership, strategies and organization within the American administration. We also know that the intelligence found foreign “computer code” within an American electrical power plant systems. Computer code that probably could make damage.

Based on what we know the situation in America more and more looks like a Broken Arrow situation. For me, the situation looks dangerous and the Americans should act from a Broken Arrow situation within their own administration. Not start to make internal domestic politics about it like the elected president is doing now on Twitter.

The elected president might have a plan. He might know exactly what's going on. Maybe he is in control of things. Maybe there isn’t a Broken Arrow situation. But that, we don’t know.

Den nya världsordningen

Tidigare har den amerikanska presidenten varit den som lett världen. Den som med sin politiska och militära styrka varit kung över världen. Det var en världsordning med USA som etta, men nu verkar vi ha fått en ny världsordning där Ryssland lett av Putin tagit kommandot. Det verkar vara Putin som sätter agendan på den världspolitiska arenan. Nu går Putin först, och många följer Putin. Bland Putins följare kan vi bland annat se Kina, Iran, Turkiet och Syrien. I sin region starka följare som lyder minsta vink.

USA har marginaliserats. Europa också. Två världsdelar som marginaliserats till den grad att de inte finns på kartan längre. I alla fall inte på Putins karta. Två svaga världsdelar som inte riktigt verkar veta var de är på väg. Vad de vill. Som saknar agenda.

Två världsdelar där nationalister med stöd från Putin driver splittring och att olika länder ska bryta sig loss från olika gemenskaper. Från NAFTA. Från EU. Utträden som kommer försvaga de enskilda länderna ännu mer där vi till slut bara kommer ha splittrade och svaga länder kvar som starka Putin med sina följare kan utnyttja. Putin driver enighet mot sina följare som Kina, Iran och Turkiet samtidigt som han driver splittring mot EU och USA. Allt för att vinna fördelar.

Det känns som att det pågår ett krig. Ett krig som vi inte sett tidigare. Ungefär som när Putin gick in i Ukraina då allting präglades av förvirring och inge visste vad som hände. Alla utom Putin. Det känns som att det pågår ett politiskt krig, ett informationskrig, ett religiöst krig, ett kulturellt krig som varken Europa eller USA riktigt har förstått.

Oavsett vilket epitet vi sätter på kriget måste EU och USA nu resa sig, samla ihop sig, sträva mot enighet och ta kriget. Annars kommer vi snart inte härska över oss själva. Då kommer det vara Putin som härska över oss. Vi kommer vara marginaliserade.

Det är inte alls meningen att krigshetsa på något sätt, men det är bara det att det är väldigt mycket som går emot ett enat Europa och USA samtidigt som det mesta verkar gå Putins väg. Det kanske är en tillfällighet, men jag tror inte det. Det känns som att det ligger väldigt starka och rationella krafter bakom. Väldigt starka och rationella krafter.

Förbannad

Förbannad, eller småförbannad. Det är en bra känsla. Den känslan hjälper. I alla fall när man ska träna löpning. Allt går så mycket lättare då.

Det kan ha hänt något. På jobbet. På stan. Eller hemma. Något har hänt. Under dagen. Något som gjort dig förbannad. Då ska du ut och träna löpning. Det är det bästa.

Det absolut viktigaste är att hålla igen i början. När du springer. Men det kan gå bra ändå. Under passet kommer kroppen hela tiden vilja dra iväg, men håll igen. Håll igen tills det är ca en tredjedel kvar. Då öser du på. Jag lovar att det kommer kännas lätt.

Efter passet känner du eufori. Endorfinerna hjälper. Men också att det blev ett hejdundrande träningspass. Jävlars vad det gick undan, tänker du. Du mår bra. Du är inte förbannad. Du känner glädje.

Mitt andra femtonkilometerspass för året sprang jag lite småförbannad. Jag vet inte varför jag var småförbannad, men jag var det. Jag sprang långt. Jag sprang fort.

Efter passet kände jag mig glad, och jag är fortfarande glad.

15 km löpning med Bowie, Trump och Putin i tankarna

Springer årets sista träningspass över 15 km. Tänker. Tänker på året som gått. Tänker dock inte på träning som jag brukar utan jag tänker på de viktiga händelser som präglat det senaste året.

Tänker på alla dödsfall. Bowie. Prince. Fischer. Listan kan göras lång. Inser att det är livets gång. Det är som det är. Vi föds. Vi lever. Vi dör. Vi kanske inte ska göra det mer komplicerat än så.

Tänker på det amerikanska valet där Trump alltså allierade sig med en före detta FSB-chef (tidigare KGB), uppmanade honom i direktsänd TV att hacka det demokratiska partiets servar och datorer, kallade den gamla administrationen i USA för ”etablissemanget”, och därigenom ta makten. Wow!

Lojaliteten Trump visar mot Putin under och efter det amerikanska valet måste vara 2016 enskilt mest sensationella händelse. Att via TV och twitter hantera och drämma till frågor kring den amerikanska säkerhetspolitiken saknar motstycke och är ett hån mot de 100 000-tals anställda på CIA, FBI, NSA, Homeland Security, osv, osv. 100 000-tals lojala amerikaners arbete och analyser av underrättelser som han avfärdar som lögner och konspirationer till sin egen och Putins fördel i kampen mot den gamla administrationen. Wow!

Var Trump är på väg, vilken strategi och vilka målsättningar han har verkar bara vara han själv som vet. För tillfället ett enmansrace i nära relation med en före detta FSB-chef (alltså tidigare KGB) och tillika president över den forna fienden Ryssland. Jag förstår att många amerikaner är oroliga.

En inte alltför lugnande Nyårshälsning till många oroliga amerikaner.
Inte heller en Nyårshälsning som enar ett folk och skapar framtidstro inför det nya året.

Tidigare har jag haft lite svårt att förhålla mig till Trump. Jag har haft svårt för att bestämma mig om jag ska se Trump som ett hot mot det vi har eller en möjlighet för oss att skapa någonting nytt. Efter den senaste tidens händelser där USA utvisat Ryska diplomater har jag bestämt mig. Jag ser honom som ett hot mot det vi har för i detta läge känns det inte rätt att Trump kallar Putin för "smart". Trump kan omöjligt veta tillräckligt mycket om USA:s oerhört komplexa säkerhetspolitik för att göra det, han vet för lite för det.

Oavsett om 2016 var ett bra eller dåligt år kommer 2017 onekligen bli intressant. Det kommer bli väldigt intressant på den världspolitiska arenan där vi får hoppas att Trump rätar upp positionerna lite.

Spola krönikan

Jag spolar krönikan. Precis som jag för några år sedan spolade kröken. Jag spolade kröken för när jag fick barn kändes kröken mer och mer otidsenlig och opassande då jag inte ville vara alkoholpåverkad i mina barns närhet. Missförstå mig inte nu. Jag dricker ibland. Med måtta. Jag dricker till exempel vin och öl till maten när det passar sig. Mitt favoritvin är Barbaresco Asili (som är ett Italiensk AAA vin för 1500 kr/flaska) från 2003 som jag kan bjuda goda vänner på. Det är inget konstigt med det. Jag kommer också dricka Champagne på Nyår, men kröken, det var nog 15 år sedan sist.

Bild lånad från nätet någonstans. Jag vet inte var.....

För mig har det känts helt naturligt att spola kröken, och lika naturlig känns det för mig att spola krönikan. Det känns helt naturligt då en krönika sätter stora delar av bloggföreteelsen i ett sammanhang som känns lite fånigt för mig. Låt mig förklara.

Jag menar, att blogga och att vara inspiratör är bra, och det verkar fylla en funktion i samhället. Det är också kul. Det vet jag, för jag har själv varit där. Men att blogga och att vara inspiratör är ingenting som någon annan gör dig till utan det är du själv som gör dig till det. Detta då det är du själv som startar en blogg och skriver om din egen träning. Detta då det är du själv som formulerar bilden av dig själv, och det är du själv som bestämmer hur du vill att andra ska uppfatta dig genom att läsa dina texter på din blogg som du själv har skrivit och som handlar om dig själv.

Att under ett års tid skriva inlägg om sig själv för att sedan skriva en krönika om sig själv, baserat på sina egna inlägg som handlar om sig själv, känns lite sådär. Någonstans känner jag att min gräns för hur mycket rundgång det får bli är nådd, och den gränsen är nådd med krönikan, så därför spolar jag den.

Själv nöjer jag mig med att summera året som gått med att jag sprungit många distanspass över 15 km i den fart jag känner för, och schyssta biceps.

En schysst biceps

Jag har lagt om träningen lite. Tidigare bestod min träning av 100% löpning. All annan träning betraktades som slöseri med tid. Ett träningspass som inte bestod av löpning var ett missat träningspass med löpning. Det bara var så.

Idag har jag dragit ner löparambitionen lite. Jag springer inte lika mycket, och inte lika fort. Men jag tränar lika ofta då det fortfarande blir 4-5 träningspass per vecka där jag kör vartannat pass löpning över 15 km i den fart jag känner för, och vartannat pass styrketräning.

Det är en träning som ger både kondition och schyssta biceps. Det är bra. Det är bra då det är ganska lätt att skryta med en schysst biceps. Sitter man med några grabbar så behöver man liksom bara flexa till lite med bicepsen så blir de nervösa. Lite som att renovera köket. Då blir grannarna nervösa. De låtsas inte om något, men det ser vad som pågår och tittar lite i smyg.

Med löpning är det lite svårare att skryta. Det är svårare eftersom man måste vara ganska insatt i löpning för att förstå hur mycket bättre det är att springa en mara på 2:50 än på 4:50, och sånt förstår inte normala människor. Normala människor blir lika imponerade av alla som springer en mara. Eller en mil. Det är "same-same" för dem.

Annars ser mitt styrketräningsprogram i dagsläget ut så här:

• Bänkpress: 4 set med repetitionerna 12+10+8+6
• Hantelpress/snebänk: 4 set med repetitionerna 12+10+8+6
• Axelpress: 4 set med 10-12 reps
• Flyes: 4 set med 10-12 reps
• Rodd: 4 set med repetitionerna 15+14+12+10
• Spreads: 4 set med 15 reps
• Triceps med rep: 4 set med 10 reps
• Tricepspress: 4 set med 10 reps
• Bicepscurl: 4 set med 10 reps
• Hantelcurl: 4 set med 10 reps
• Vadpress: 4 set med 20 reps

Ett schysst kök och en schysst biceps, det är det som syns, och det är också det som folk verkar begripa sig på. Det kanske är lite tråkigt för oss löpare och känns lite ytligt, men det är sånt man får ta här i livet.

Einsteins relativitetsteori och löpband

Och så var det vinter igen och som vanligt börjar löpbandet och dess fysik diskuteras, och den mest frekvent förekommande frågan är om det är lättare att springa på löpband än att springa utomhus på slätmark. Och vet ni? Nästan alla har fel. Nästan alla verkar tro att det är lättare att springa på löpband eftersom bandet rör på sig. Till och med på Runner´s World kan man läsa:

”Tempot på löpbandet motsvarar inte samma fart vid utomhuslöpning. Eftersom du slipper luftmotståndet och får en viss hjälp av bandets rullning bör du springa med 1,5 procents uppförslutning för att få samma motstånd som vid utomhuslöpning”.

Att denna text har sluppit igenom och publiceras på Runner´s Worlds hemsida är för mig helt obegripligt, och det är just stycket ”.... och får en viss hjälp av bandets rullning....” som felar. Det är precis som att Einsteins relativitetsteori inte gäller på ett löpband.

Folk verkar vägra förstå att den framåtdrivande kraften vid tex 5 min/km (12 km/h) blir samma oavsett om du springer på löpband eller utomhus på slätmark. Alltså, den framåtbringade kraften du överför till underlaget måste alltså generera en fart på 12 km/h, och det oavsett om du rör på dig i förhållande till marken eller om marken rör på sig i förhållande till dig. Jag vet inte hur jag ska förklara det här, men låt oss ta hjälp av Einstein och hans relativitetsteori för det är precis samma sak. Einstein använde sig dock av ett tåg för att förklara.

Låt oss säga att Einsteins tåg åker framåt i 12 km/h och om du befinner dig i tåget och springer i motsatt riktning i 12 km/h så kommer du stå still i förhållande till marken, men i tåget kommer det kännas som att du springer i 12 km/h.

För en observatör i tåget springer du alltså i 12 km/h men för en observatör som står på marken utanför tåget så står du still i förhållande till marken (och honom). Detta ger oss alltså att ”hastigheten är relativ i förhållande till observatörens hastighet, men fysiken lagar gäller lika för båda”, och om ni inte visst det så är det just det som är Einsteins relativitetsteori.

Att gå omkring och hävda att det är lättare att springa på ett löpband än utomhus på slätmark är alltså att hävda att Einsteins relativitetsteori inte gäller på löpband, men det kan jag lova er att den gör.

Dock finns det en liten, liten brist i jämförelsen med Einsteins relativitetsteori. Vet ni vilken det är?