Ofokuserat

Det är ofokuserat. Det är 6 mil/vecka men det är ofokuserat. Jag glömmer. Jag glömmer att ladda klockan. Jag får springa utan klocka och uppskatta tid.

Jag är ofokuserad. Jag glömmer inte bara att ladda klockan. Jag glömmer också att registrera träningspass på Jogg. När jag är fokuserad glömmer jag aldrig att ladda klockan, och jag glömmer aldrig att registrera ett träningspass på Jogg.

Jag är ofokuserad. Idag tog det en timme innan jag lyckades komma utanför dörren. En timme av ångest inför passet. En timme med tankar kring hur kallt, blött och trist det skulle bli där ute, men då. Då när jag började. Då kändes det helt plötsligt inte så jobbigt längre.

Då var ångesten borta. Stegen kändes lätta. Jag studsade fram med lätta steg. Tänkte att det måste vara något fel. Jag ska ha ångest. Jag ska vara ofokuserad. Jag ska tycka det här är tråkigt. Inte kan jag springa här med fjäderlätta steg. Jag måste vara sjuk.

Men inte var jag sjuk. Jag studsade fram i ett progressivt pass som kan summeras med 15 kilometer i 4:58-fart. Det var inte illa för mig som är ofokuserad. För mig som glömmer. För mig som snart kanske glömmer skorna. Skor som jag senare hittar i kylen, eller i diskmaskinen. Om jag ens hittar dem. De kan ligga var som helt. Jag är ofokuserad.