Tänker att jag vill trycka på i uppförsbackar

Jag tar det lugnt idag. Som jag skrev igår känns bihålorna lite "tjocka". I övrigt känns kroppen bra. Det gör det hela lite jobbigt eftersom jag är väldigt sugen på att träna. Inte blev det bättre av att titta på när Marcus Hellner och Charlotte Kalla vann sina SM-guld på 15 km respektive 10 km.

Jag vet hur det känns att ligga precis under eller på mjölksyratröskeln och trycka på i uppförsbackarna som jag såg att Hellner och Kalla gjorde idag. Jag blir inspirerad av att se sånt. Tänker att jag också vill göra så. Tänker att det ändå är tur att jag är sjuk den här helgen, och inte nästa helg för då ska jag springa Bore cup. Då ska jag trycka på i uppförsbackarna. Då är det tävling. Då blir det roligt.

Förkyld?

Känner att bihålorna är lite "tjockare" än normalt. Det är inte värre än att jag tror att det skulle gå bra att genomföra en lättare träning, men jag vill inte riskera att göra det hela värre. Därför har jag bestämt mig för att ställa in dagens träningspass.

Eftersom jag försöker "mota Olle i grind" så hoppas jag att det det hela går över på någon dag eller två. Har jag en riktigt tur kanske jag kan springa en längre snabbdistans på 20 kilometer redan imorgon. Vi får se.....

Tvåtusingar på Bosön

Jag hann till Bosön igår för ett pass tvåtusingar. Jag kom dit så sent som vid 20-tiden och det första som hände var att jag träffade några Vallentuna löpare som precis hade kört ett pass korta intervaller med lite längre vila. Det var kul att träffa dom och prata lite innan passet. Duktiga löpare är det också, någon av dom springer milen under 35 minuter......

Innan passet funderade jag på hur jag skulle springa mitt pass. Hur skulle jag springa varje tvåtusing? Skulle jag springa i ett jämnt tempo strax under 4-fart genom hela intervallen, eller skulle jag springa den första kilometern på precis 4-fart för att sedan försöka springa den andra kilometern i ca 3:50-fart. När jag starta den första intervallen hade jag fortfarande inte bestämt mig. Det mer eller mindre föll sig så att jag sprang och avslutade den första intervallen i ett jämnt 3:58-tempo (7:55). Vilan ville jag hålla så kort som möjligt så redan efter 1:15 drog jag iväg på den andra intervallen som även den avslutade i ett jämt 3:58-tempo (7:57).

Efter den andra intervallen hade jag börjar flåsa ordentligt. Varmt var det också. Jag hade glömt mina korta tights hemma så jag sprang inomhus i långa tights. Det började blir riktigt varm. Jag kopplade bort tankarna på att det var varmt och fokuserade i stället på att hålla vilan kort. Vet inte om pulsen hade gått ner så mycket som den i teorin borde, men efter 1:15 drog jag iväg på den tredje intervallen som jag återigen sprang och avslutade i ett jämnt 3:58-tempo (7:57).

Som vanligt inför den sista intervallen var känslorna dubbelbottnade. Tänkte att det är skönt att det snart är över, men jag flåsade, jag svettades och jag var riktigt trött. Frågade mig själv om jag skulle orka en till intervall i samma fart. Mot mitt sunda förnuft startade jag den sista intervallen efter en vila på 1:30. Jag kan inte säga att jag hade vilat klart, men eftersom det var sista intervallen ville jag inte förstöra passet med en lång sista vila. Tänkte att även om jag inte tror att jag ska orka så brukar det gå att få till en bra tid ändå, och det gjorde det även den här gången. Sista intervallen avslutades i ett jämnt 3:58-tempo (7:55).

Efter passet sjönk jag ner på en bänk och kände mig riktigt nöjd. Det blev 4 st tvåtusingar i 3:58-fart med kort vila mellan! När jag satt på bänken fortsatte svetten att rinna, och efter någon minut var det en våt fläck under mig.......

Lätt distans och Bore cup deltävling 3

Igår skrev jag att långpassen inte kändes riktigt bra. Tänkte på det idag när jag sprang en lugn distanslöpning över 11.6 km i 5:01-fart. Benen kändes riktigt fräscha. Det måste vara ett gott tecken så här endast en vilodag efter ett 30+ pass. Nog talat om det....

I morgon hoppas jag på att hinna med ett pass tvåtusingar på Bosön. Det är inte riktigt säkert att jag hinner det, men det vore väldigt kul att få till de passet eftersom nästa tävling jag ska springa är ett 10 kilometerslopp redan den 4 februari.

Loppet jag ska springa är den tredje deltävlingen i Bore cup. Loppet går i Östhammar och med nuvarande underlag av snö blir det nog ett riktigt tungt lopp, en styrkedemonstration. Något sub40 lopp tror jag inte att det blir, därmot tror jag att det blir en bra snabbdistans.

Eftersom jag bor i Vallentuna, och tävlar för Vallentuna FK, måste jag här också säga att lagtävlingen i Bore cup toppas av Vallentuna FK´s lag 1, med 11 poängs marginal bakåt till Hemlingby LK lag 1.

Troligtvis bidrar mina insatser med poäng till Vallentuna FK´s lag 2 som ligger på femte plats. Jag kommer alltså inte bara att kämpa för en bra tid, jag kommer också att kämpa och ge allt för laget.

Ett pass tvåtusingar i morgon tror jag kan vara ett bra genrep inför Bore cup.

90 dagar kvar till London Marathon

Om 90 dagar skall jag springa London Marathon. 90 dagar är 13 veckor. Det betyder alltså att det inför London Marathon återstår 11 veckor av träning, och 2 veckor av uppladdning.

Träningsmässigt känns det ganska bra. Det är positivt att jag under hösten och vintern har fått upp farten på kortare distanser. Tidigare kändes det lite som en förutsättning för att kunna springa fortare på längre distanser.

Långpassen känns ganska bra, men här är jag inte fullt lika positiv. Jag är lite orolig för att jag känner mig lite för trött efter 28-30 kilometer i 5-fart. Medicinen mot det tror jag är "traditionella långpass" och "långpass med fartökning", och så kommer det att bli.

Uthållighet i lite högre fart ska jag också försöka träna genom att springa ett pass som jag kallar "lång snabbdistans". Det är ett pass på 19-20 kilometer i lite högre fart, dvs så fort jag orkar, vilket brukar vara 4:20-4:30 min/km.

Vi får se hur det går. Under 3:10, eller 4:29 min/km, är målsättningen.

30+ och 60+

Idag blev det årets första långpass över 30 kilometer. Det blev 30.2 kilometer i 5:07-fart. Egentligen tänkte jag springa samma pass som förra veckan, dvs 28 kilometer med fartökning de sista 14 kilometrarna, men idag var det lite moddigt, och med modd som underlag är det svårt att springa fort. Istället förlängde jag passet till ett 30+ pass och det känner jag mig riktigt nöjd med.

Dagens hårda väderlek med någon minusgrad, ömsom snöfall, ömsom sol och lite vind biter ordentligt i ansiktet. När ansiktet utsätts för kyla och hård väderlek verkar skinnet dra ihop sig. När jag kom hem och tittade mig i spegeln såg jag inte ut som jag brukar. Jag såg mycket äldre ut, som 60+, nästan lite läskigt.

Ute i spåret mötte jag också min granne Magnus. Alltid kul att se honom vara ute och springa. Jag mötte också Åsa. Hon måste ha varit ute på ett långpass, för hon var väldigt långt hemifrån.

Mail från Icebug

Efter mitt inlägg som handlade om ett par skor från Icebug, och hurvida skorna böjde sig rätt eller inte, har jag fått ett mail från Icebug där de ger sin syn på mitt inlägg och lite om deras forskning. Mailet jag fick var skrivet i en vänlig och positiv anda, och jag känner mig mycket smickrad över att Icebug har varit vänliga och gjort sig besvär att kommentera mitt inlägg och förklarat hur Icebug ser på saken.

I det här fallet verkar det vara tänkt att skorna ska böja sig precis som de gör och att det ligger en hel del forskning bakom (kansk inte så förvånande men ändå.....). Det här gör att jag så klart vill förmedla Icebugs syn på hur skorna ska böja sig. Problemet är att jag inte riktigt vet hur jag gör det på ett schysst sätt.

Jag känner inte att det är schysst att publicera ett mail som jag har fått. Jag känner inte heller att det är schysst att publicera "valda delar" av deras mail eftersom det inte heller brukar bli bra när texter rycks ur sitt sammanhang. Hur kan jag låta Icebug komma till tals? Hur gör jag det på bästa sätt?

Jag har inget svar på ovanstående frågor, men jag hoppas att det blir någorlunda rätt nu när jag trots att det inte känns riktigt rätt att publicera delar av Icebugs mail ändå gör det.

I mitt ursprungsinlägg skrev jag att "böjning vid tårna är elementärt" och det kommenterar Icebug så här:

"... -detta är nog främst ur perspektivet av traditionell långdistans sko med hårt styrd rörelse kontroll. Men många av dom stora märkena och dom mest populära skor modellerna har släppt detta. Addidas, Nike, NB och Saucony menar att få en fri rörelse för foten i alla led stimulerar fotens inre muskler och på så vis bygger ett bättre löpsteg..."

Jag måste medge att när jag skrev att "böjning vid tårna är elementärt" så tänkte jag på en traditionell långdistanssko. Att senare forskning påvisar andra resultat kring hur en sko ska böja sig tänker jag inte kommentera mer än att det finns olika åsikter och teorier. Dock tror jag, och är av åsikten, att en "fri rörelse för foten i alla led stimulerar fotens inre muskler".

Med den här texten vill jag visa att det finns flera sidor och aspekter avseende hur skor böjer sig och jag vill bara att alla skall komma till tals, dock vet jag inte riktigt hur, och här känner jag mig lite otillräcklig.

Jag blev dock oerhört glad över att Icebug hörde av sig och kommenterade mitt inlägg. Jag har också valt att ta bort mitt inlägg eftersom inlägget står oemotsagt och i det här fallet tycker jag inte att det känns riktigt rättvist.