”- För att budgeten ska gå ihop kan man alltid ta den sista
miljarden från försvaret”, sa Göran Persson under sin tid som statsminister när
han hade problem att få ihop statsbudgeten. Fredrik Reinfeldt tyckte att ”försvaret
är ett särintresse” under sin tid som statsminister. Det är så man behandlar
försvaret här i Sverige, och det är faktiskt förnedrande för alla killar och
tjejer som utbildas och arbetar med att värna om Sveriges säkerhet med sina
egna liv som insats.
Igår presenterade Svenska Dagbladet en undersökning kring
vilka frågor svenskarna tyckte var viktigast inför valet 2018. Som vanligt var
det sjukvård, invandring och integration, miljö och skolan som toppade den listan,
och som vanligt var försvaret inte ens med på listan. Inte ens 3 procent tyckte
att försvaret var viktigt.
Jag tycker att Svenska Dagbladets undersökning visar att vi
svenskar tar vår egen säkerhet för given. Det kan inte vara på något annat
sätt. Vi känner oss så trygga och vi har levt med fred så länge så vi kan inte ens sätta oss in i tanken att bli attackerade av främmande makt. Det
finns inte i normala människors medvetande. De tänker på annat. De tänker på
skola, vård, invandring och miljö.
Själv är jag besviken. Jag är inte besviken på svenska
folket, för de förstår inte bättre i den här frågan, utan jag är besviken på
politikerna som inte tar försvarsfrågan på allvar. Politikerna är mycket väl
insatta i vår säkerhetspolitiska situation och det känns som att politikerna
spelar ett väldigt högt spel med vår egen säkerhet och frihet som insats, och
vår egen säkerhet och frihet är inget ”särintresse”.
Under våren kom flera statliga utredningar som visade att
försvaret behöver kraftiga ekonomiska tillskott för att vidmakthålla det
försvar vi har idag, och med tanke på att dagens politik är en
popularitetstävling där man lovar resurser till det som svenska folket tycker
är viktigast så har jag svårt att tro att det blir några pengar till försvaret.
Reinfeldt hade kanske delvis rätt. Delvis rätt då, hur oansvarigt det än låter,
politikerna kan behandla försvaret som ett särintresse, trots att det inte är
det, och vi i branschen tillåter det.
Det här kan vi sitta och tycka vad vi vill om, men för att
ändra på det så måste vi i branschen bli bättre på att tala om vad vi gör och
varför vi finns, och det är egentligen också lite konstigt för så fort det händer
något så ropar alla på försvaret. Det är som försvarsdebattören Niklas Wiklund skriver då han skrev något i stil med:
Skogsbrand – Kalla in försvaret, Sanera olja – Kalla in försvaret.
Översvämning – Kalla in försvaret. Oroligheter i förorter – Kalla in försvaret.
Människor i sjönöd – Kalla in försvaret. Territoriella kränkningar av bombplan, ubåtar och ytfartyg – Kalla in försvaret. Etc, etc.
Annars så ska jag ut och träna löpning nu. 15-17 km är planen, men det kan vi behandla som ett särintresse. I alla fall inför det här valet 2018.
söndag 12 augusti 2018
måndag 6 augusti 2018
Mina gamla hoods
Har
tagit mig ut till Åkersberga för ett träningspass löpning över 12 km med efterföljande bad i
Sätterfjärden. Åkersberga är alltså mina gamla hoods där jag växte upp. Det är där jag hittar
i sömnen. Där jag kan alla vägar och stigar. Jag kan varenda sten. Både över
vattnet och under vattnet. Jag vet vilka gatstenar som är trasiga och bakom
vilka stenar under vattnet gäddan står. Tidigt i träningspasset springer jag förbi en av mina gamla
badplatser där det inte bara finns stenar under vattnet utan även gömda
trästockar som gäddan ibland står bakom. Det är bara att kasta några kast så
hugger den. Bara man vet var man ska kasta, och det vet jag. För det är mina
gamla hoods.
Efter ett par kilometer springer jag förbi Söraskolan. Det är min gamla skola. Jag gick där från lekis till nian. Det är 30 år sedan jag gick ut nian och jag tänker att det är något visst med gamla skolor. Det är något visst med klassrummen och skolgården där generationer av elever har lekt. Så mycket historia. Så många elever, och så många livsöden som passerat. Det är nästan så att man kan höra barnens skratt och gråt, trots att det är helt tyst.
Jag springer över skolgården och passerar den vita linjen som skiljer lågstadiets skolgård från mellanstadiets skolgård. Den linjen fick man inte passera. Så var reglerna. Barnens regler, och jag tror inte att lärarna visste om den regeln och jag undrar om det fortfarande är så.
Jag fortsätter springa genom radhusområdena där mina kompisar bodde. Kompisar som inte finns kvar. Kompisar som precis som jag har flyttat, utbildat sig, bildat familj och gjort karriär inom det som passade bäst. Eller så var det bara slumpen som avgjorde hur det blev. Jag vet inte.
När jag springer vidare så är det lite svårt att släppa tankarna på mina gamla kompisar. Hur mår de? Kommer de ihåg hur kul vi hade? Kommer de ihåg när vi nattbadade? Hur minns de barndomen? Många minnen, men ingen att dela dem med. Minns att livet bara var en oändlig följd av bekymmerslösa dagar.
Jag saknar mina gamla kompisar. Tänker att jag borde kontakta dem, men tvekar. Inser också att om jag väntar tills jag känner mig redo så kommer jag få vänta hela livet för redo blir man inte. Man blir inte redo för att skaffa barn, eller redo för den nya tjänsten på jobbet. Glöm det. Det är bara att kasta sig in i saker.
Jag reflekterar också över att allt omkring mig är större än vad det var när jag lekte där, men samtidigt är allt mindre. Träd och buskar är större och mer vildvuxna idag än vad det var då, men avstånden och husen är mindre. Eller så är det jag som har blivit större, precis som träden och buskarna.
Det är varmt också. Väldigt varmt så 12 kilometer löpning får räcka. Tillbaka vid bilen som är parkerad vid min badplats byter jag om och går ner till bryggan. Bryggan är hög. Säkert en och en halv meter och jag vet att man inte ska dyka med huvudet före. Det är lite för grunt för det men man kan ta sats, springa och göra ett stort längdhopp ut i vattnet. Det går bra. Det vet jag. Jag vet det för det är mina gamla hoods där jag växte upp.
Utan att känna mig redo så tar jag sats och kastar mig i. Det är så jag har lärt mig, och när jag simmar funderar jag på om jag ska komma tillbaka och dra upp gäddan som jag vet står bakom stocken som ligger under vattnet, bredvid badplatsen bakom en liten udde, men jag låter den vara. Det kommer stå gädda där många år till. Jag vet det, för det är mina gamla hoods.
Efter ett par kilometer springer jag förbi Söraskolan. Det är min gamla skola. Jag gick där från lekis till nian. Det är 30 år sedan jag gick ut nian och jag tänker att det är något visst med gamla skolor. Det är något visst med klassrummen och skolgården där generationer av elever har lekt. Så mycket historia. Så många elever, och så många livsöden som passerat. Det är nästan så att man kan höra barnens skratt och gråt, trots att det är helt tyst.
Jag springer över skolgården och passerar den vita linjen som skiljer lågstadiets skolgård från mellanstadiets skolgård. Den linjen fick man inte passera. Så var reglerna. Barnens regler, och jag tror inte att lärarna visste om den regeln och jag undrar om det fortfarande är så.
Jag fortsätter springa genom radhusområdena där mina kompisar bodde. Kompisar som inte finns kvar. Kompisar som precis som jag har flyttat, utbildat sig, bildat familj och gjort karriär inom det som passade bäst. Eller så var det bara slumpen som avgjorde hur det blev. Jag vet inte.
När jag springer vidare så är det lite svårt att släppa tankarna på mina gamla kompisar. Hur mår de? Kommer de ihåg hur kul vi hade? Kommer de ihåg när vi nattbadade? Hur minns de barndomen? Många minnen, men ingen att dela dem med. Minns att livet bara var en oändlig följd av bekymmerslösa dagar.
Jag saknar mina gamla kompisar. Tänker att jag borde kontakta dem, men tvekar. Inser också att om jag väntar tills jag känner mig redo så kommer jag få vänta hela livet för redo blir man inte. Man blir inte redo för att skaffa barn, eller redo för den nya tjänsten på jobbet. Glöm det. Det är bara att kasta sig in i saker.
Jag reflekterar också över att allt omkring mig är större än vad det var när jag lekte där, men samtidigt är allt mindre. Träd och buskar är större och mer vildvuxna idag än vad det var då, men avstånden och husen är mindre. Eller så är det jag som har blivit större, precis som träden och buskarna.
Det är varmt också. Väldigt varmt så 12 kilometer löpning får räcka. Tillbaka vid bilen som är parkerad vid min badplats byter jag om och går ner till bryggan. Bryggan är hög. Säkert en och en halv meter och jag vet att man inte ska dyka med huvudet före. Det är lite för grunt för det men man kan ta sats, springa och göra ett stort längdhopp ut i vattnet. Det går bra. Det vet jag. Jag vet det för det är mina gamla hoods där jag växte upp.
Utan att känna mig redo så tar jag sats och kastar mig i. Det är så jag har lärt mig, och när jag simmar funderar jag på om jag ska komma tillbaka och dra upp gäddan som jag vet står bakom stocken som ligger under vattnet, bredvid badplatsen bakom en liten udde, men jag låter den vara. Det kommer stå gädda där många år till. Jag vet det, för det är mina gamla hoods.
lördag 28 juli 2018
Jag vinner, och kanske räddar världen i onödan
Har varit nere i Kroatien en vecka på semester och där blev det
fyra träningspass med löpning i 30 graders värme. Hemma var det 32 grader så
för en gång skull så var jag van vid värmen. Det var nästan lite kyligt längs
strandpromenaden.
Annars så känns det som att jag vinner. Kanske inte i löpning. Kanske inte som LG Skoog gjorde på sin tid, eller som Lars Södergård och David Nilsson gör idag. Nä, i löpning har jag aldrig vunnit och kommer nog aldrig att göra heller. I löpning har jag kommit som bäst trea och det stannar nog där. Men det känns som att jag vinner ändå.
Jag vinner mot klimatförnekarna. Debatten mot klimatförnekarna. Klimatförnekare som trots att världen brinner, missväxt och nödslakt, sinande vattenreservoarer och grundvatten, och att den globala medeltemperaturen ökar som forskarna förutspått, ändå säger att värmen vi upplever idag inte har någonting med klimatförändringar att göra utan värmen och den globala uppvärmingen vi har sett de senaste 20-40 åren hänger ihop med helt naturliga globala väderförändringar sett över ett extremt långt tidsperspektiv (1000-tals år).
Jag har alltid undrat vad klimatförnekarna är rädda för. Att rädda världen i onödan, eller? Som att vinna en löptävling i onödan. Undra om Lars Södergård eller David Nilsson någonsin har tyckt att det var onödigt att vinna när de vann en tävling. Jävlars, vad onödigt det var att vinna idag. F-n, idag räddade vi visst världen i onödan också. JÄVLARS.
Debatten mot klimatförnekarna känns lite som att diskutera med en dålig förlorare som i förlustens insikt nu börjar driva parallella vansinnesdiskussioner där begreppen benas isär. Diskussioner som sker i syfte att förvirra och vilseleda. Att ”klimat är skilt från väder” är en sådan diskussion. Visst är det rätt i sak men då klimatet bara är statistik på många väderobservationer så påverkar vädret klimatet och klimatet påverkar vädret. Att klimatforskarna manipulerar data är också en sådan diskussion. Det är som när en förlorare påstår att vinnaren i en löptävling har fuskat.
Nä, vill vi att kommande generationer ska kunna springa runt och träna löpning som vi tidigare gjort så behöver vi börja tänka på hur vi lever för det som sker mitt framför våra ögon kommer att påverka. Som på Ingmarsö där grundvattnet nu är så lågt att Östersjöns bräckvatten riskerar att ”läcka in” i grundvattnet så att de får bräckvatten i kranarna. Att åtgärda det är nog svårt och hur ska de kunna leva på den ön utan tillgång till sötvatten? Eller att de i Dalarna inte längre planterar ut ädelfisk i sjöarna pga att sjöarna är för varma för ädelfiskarna vilket så klart påverkar fisket och ekosystemen i sjöarna.
Visst har klimatet ändrats tidigare, men det skedde inte på hundra år som det gjort denna gång.
Och sist, snälla. Acceptera att den höjda halten av CO2 i atmosfären påverkar den globala uppvärmningen som påverkar vädret som påverkar klimatet (och tvärt om). Bevisningen för detta inkluderar så väl teoretiska mätvärlden och förklaringar samt empiriska mätresultat och observationer som beteenden hos flyttfåglar, vegetationsgränser, osv. Tror ni inte på det så kanske ni kan titta er omkring när ni är ute och springer. Framförallt i den känsliga fjällvärlden där glaciärerna blir mindre och vegetationen förändras.
Not: LG Skoog, David Nilsson och Lars Södergård har ingenting med detta inlägg att göra och deras ställningstagande i frågan har jag ingen aning om utan deras namn används mest för att de är duktiga löpare som vinner tävlingar.
Annars så känns det som att jag vinner. Kanske inte i löpning. Kanske inte som LG Skoog gjorde på sin tid, eller som Lars Södergård och David Nilsson gör idag. Nä, i löpning har jag aldrig vunnit och kommer nog aldrig att göra heller. I löpning har jag kommit som bäst trea och det stannar nog där. Men det känns som att jag vinner ändå.
Jag vinner mot klimatförnekarna. Debatten mot klimatförnekarna. Klimatförnekare som trots att världen brinner, missväxt och nödslakt, sinande vattenreservoarer och grundvatten, och att den globala medeltemperaturen ökar som forskarna förutspått, ändå säger att värmen vi upplever idag inte har någonting med klimatförändringar att göra utan värmen och den globala uppvärmingen vi har sett de senaste 20-40 åren hänger ihop med helt naturliga globala väderförändringar sett över ett extremt långt tidsperspektiv (1000-tals år).
Jag har alltid undrat vad klimatförnekarna är rädda för. Att rädda världen i onödan, eller? Som att vinna en löptävling i onödan. Undra om Lars Södergård eller David Nilsson någonsin har tyckt att det var onödigt att vinna när de vann en tävling. Jävlars, vad onödigt det var att vinna idag. F-n, idag räddade vi visst världen i onödan också. JÄVLARS.
Debatten mot klimatförnekarna känns lite som att diskutera med en dålig förlorare som i förlustens insikt nu börjar driva parallella vansinnesdiskussioner där begreppen benas isär. Diskussioner som sker i syfte att förvirra och vilseleda. Att ”klimat är skilt från väder” är en sådan diskussion. Visst är det rätt i sak men då klimatet bara är statistik på många väderobservationer så påverkar vädret klimatet och klimatet påverkar vädret. Att klimatforskarna manipulerar data är också en sådan diskussion. Det är som när en förlorare påstår att vinnaren i en löptävling har fuskat.
Nä, vill vi att kommande generationer ska kunna springa runt och träna löpning som vi tidigare gjort så behöver vi börja tänka på hur vi lever för det som sker mitt framför våra ögon kommer att påverka. Som på Ingmarsö där grundvattnet nu är så lågt att Östersjöns bräckvatten riskerar att ”läcka in” i grundvattnet så att de får bräckvatten i kranarna. Att åtgärda det är nog svårt och hur ska de kunna leva på den ön utan tillgång till sötvatten? Eller att de i Dalarna inte längre planterar ut ädelfisk i sjöarna pga att sjöarna är för varma för ädelfiskarna vilket så klart påverkar fisket och ekosystemen i sjöarna.
Visst har klimatet ändrats tidigare, men det skedde inte på hundra år som det gjort denna gång.
Och sist, snälla. Acceptera att den höjda halten av CO2 i atmosfären påverkar den globala uppvärmningen som påverkar vädret som påverkar klimatet (och tvärt om). Bevisningen för detta inkluderar så väl teoretiska mätvärlden och förklaringar samt empiriska mätresultat och observationer som beteenden hos flyttfåglar, vegetationsgränser, osv. Tror ni inte på det så kanske ni kan titta er omkring när ni är ute och springer. Framförallt i den känsliga fjällvärlden där glaciärerna blir mindre och vegetationen förändras.
Not: LG Skoog, David Nilsson och Lars Södergård har ingenting med detta inlägg att göra och deras ställningstagande i frågan har jag ingen aning om utan deras namn används mest för att de är duktiga löpare som vinner tävlingar.
tisdag 17 juli 2018
32 grader varmt och soligt, klart jag ska träna löpning
32 grader
varmt och soligt. Det är ett jobbigt löparväder, och som alla 47-åriga män tänker jag att då ska
jag träna löpning. Det är ju lite mer utmanande att träna löpning då, och här
följer några tips för ett lyckat träningspass i 32 graders värme:
- Svagt hjärta. Stanna hemma. Det bara är så. Gör något annat.
- Spring i terrängspår i skogen. Det är mer skugga och svalare där.
- Spring INTE i trendiga åtsittande kläder. I värme är det otrendiga, luftiga och fladdriga kläder som gäller. De fläktar bättre.
- Visa så mycket skinn du kan och vågar. Själv kör jag med bar överkropp, fladdriga shorts och korta strumpor i skorna. Spännigt? Ja, men jag får en snygg solbränna på köpet.
- Anpassa farten, och om ni i slutet av passet känner att ni behöver gå i en uppförsbacke så är det helt OK att göra det. Själv tycker jag att det är lite mesigt att gå så jag biter ihop och springer hela vägen.
söndag 15 juli 2018
Mer sans. Mindre sensation
Slogan ”Mer
sans. Mindre sensation” går att hitta överst på Medborgerlig Samlings, MEDs, hemsida. MED
är alltså ett nytt liberalkonservativt parti där den liberala delen avser marknad,
ekonomi och statens styrning vilket innebär att de inom dessa områden gärna ser en hög grad av självbestämmande och
eget ansvar, och där den konservativa delen avser kultur, seder och bruk vilket innebär att de gärna bevarar dessa områden lite mer som de är nu och har varit. ”Mer sans. Mindre sensation”
tycker jag känns som något vi behöver inom den svenska politiken.
Jag är själv liberalkonservativ så därför tycker jag att det är intressant att följa Medborgerlig Samling och hur de lyckas etablera sig på den politiska arenan. De har under de ca 18 månaderna jag följt dem blivit stora på sociala forum där det finns flera vettiga debattörer inom olika sakområden. Till exempel Caroline Nielsen (vård och omsorg) och Christoffer Lernö (energi och miljö) samt Josefine Utas (demokratifrågor och tvåa på MEDs riksdagslista) som alla gör väldigt kompetenta och seriösa intryck. De har verkligen axlat ”Mer sans. Mindre sensation” på ett mycket positivt sätt.
Tyvärr så har all denna seriösa framtoning hamnat lite på kant den senaste tiden då Alexander Bard nu gjort entré i partiet. Det började med några mindre framträdanden på partiets årliga stämma och fortsatte sedan i Almedalen för att sedan ta fart ordentligt på twitter när Stockholm Pride inte gav partiet tillstånd att ställa ut på sitt festivalområde (detta på grund av uttalanden partiets representanter gjort kring HBTQ-personer och arrangemanget som helhet).
Jag blir lite misstänksam när en person som Alexander Bard och som jag tycker byggt hela sin karriär på att utmana det traditionella konservativa etablissemanget genom sitt sätt att klä sig, prata, tycka och på alla sätt framhäva sig själv och agera provokativt mot gängse sociala regler, nu plötsligt ska representera ett parti som är konservativt i den mån det gäller kultur, seder och bruk. Det första som händer är dessutom att han ryker ihop med Stockholm Pride för att MED inte får vara med. Vad var det nu man kunde läsa på MED:s hemsida?
”Mer sans. Mindre sensation” går att läsa på MED:s hemsida samtidigt som glåporden haglar från Alexander Bard. Ingen går säker. Stockholm Pride kallas för ”Fucking morons” och ”the bastards”. Vår socialminister Annika Strandhäll kallas för ”this madwoman” och för ”hilariously hypocritical”.
Alexander Bard är för mig ingen person som är konservativ i den mån det gäller kultur, seder och bruk. Tvärtom. Min uppfattning är istället att Alexander Bard söker sensation. Jag tycker att han personifierar ”Mindre sans. Mer sensation”. Han vill provocera, testa gränser, sticka ut och synas, och ibland undrar jag om Alexander Bard använder partiet Medborgerlig Samling som en plattform och megafon för sina egna stollerier, och detta på bekostnad av partiets riktiga politik. Den politik som de pålästa och kompetenta debattörerna som finns inom partiets olika sakområden driver. Som Josefine Utas (demokratifrågor). Som Caroline Nielsen (vård och omsorg). Som Christoffer Lernö (energi och miljö).
Själv kommer jag rösta på Moderaterna. De är också liberalkonservativa. Jag röstar på Moderaterna för där vet jag vad jag får. Jag är ju konservativ. Jag gillar att veta vad jag får. Jag gillar ”Mer sans. Mindre sensation”, och som läget är nu så tror jag att jag får det med Moderaterna.
Jag är själv liberalkonservativ så därför tycker jag att det är intressant att följa Medborgerlig Samling och hur de lyckas etablera sig på den politiska arenan. De har under de ca 18 månaderna jag följt dem blivit stora på sociala forum där det finns flera vettiga debattörer inom olika sakområden. Till exempel Caroline Nielsen (vård och omsorg) och Christoffer Lernö (energi och miljö) samt Josefine Utas (demokratifrågor och tvåa på MEDs riksdagslista) som alla gör väldigt kompetenta och seriösa intryck. De har verkligen axlat ”Mer sans. Mindre sensation” på ett mycket positivt sätt.
Tyvärr så har all denna seriösa framtoning hamnat lite på kant den senaste tiden då Alexander Bard nu gjort entré i partiet. Det började med några mindre framträdanden på partiets årliga stämma och fortsatte sedan i Almedalen för att sedan ta fart ordentligt på twitter när Stockholm Pride inte gav partiet tillstånd att ställa ut på sitt festivalområde (detta på grund av uttalanden partiets representanter gjort kring HBTQ-personer och arrangemanget som helhet).
Jag blir lite misstänksam när en person som Alexander Bard och som jag tycker byggt hela sin karriär på att utmana det traditionella konservativa etablissemanget genom sitt sätt att klä sig, prata, tycka och på alla sätt framhäva sig själv och agera provokativt mot gängse sociala regler, nu plötsligt ska representera ett parti som är konservativt i den mån det gäller kultur, seder och bruk. Det första som händer är dessutom att han ryker ihop med Stockholm Pride för att MED inte får vara med. Vad var det nu man kunde läsa på MED:s hemsida?
”Mer sans. Mindre sensation” går att läsa på MED:s hemsida samtidigt som glåporden haglar från Alexander Bard. Ingen går säker. Stockholm Pride kallas för ”Fucking morons” och ”the bastards”. Vår socialminister Annika Strandhäll kallas för ”this madwoman” och för ”hilariously hypocritical”.
Alexander Bard är för mig ingen person som är konservativ i den mån det gäller kultur, seder och bruk. Tvärtom. Min uppfattning är istället att Alexander Bard söker sensation. Jag tycker att han personifierar ”Mindre sans. Mer sensation”. Han vill provocera, testa gränser, sticka ut och synas, och ibland undrar jag om Alexander Bard använder partiet Medborgerlig Samling som en plattform och megafon för sina egna stollerier, och detta på bekostnad av partiets riktiga politik. Den politik som de pålästa och kompetenta debattörerna som finns inom partiets olika sakområden driver. Som Josefine Utas (demokratifrågor). Som Caroline Nielsen (vård och omsorg). Som Christoffer Lernö (energi och miljö).
Själv kommer jag rösta på Moderaterna. De är också liberalkonservativa. Jag röstar på Moderaterna för där vet jag vad jag får. Jag är ju konservativ. Jag gillar att veta vad jag får. Jag gillar ”Mer sans. Mindre sensation”, och som läget är nu så tror jag att jag får det med Moderaterna.
måndag 25 juni 2018
Gästinlägg av Anders Svensson: Beställarkompetens inom FMV
Jag tror aldrig jag har haft ett gästinlägg tidigare, men idag blir det ett. Det är en kollega till mig som vill dela med sig av sina tankar kring beställarkompetens inom Försvarets Materielverk, och inlägget kan läsas tillsammans med mitt förra inlägg om kritiken FMV kan få på Twitter och Instagram vid olika typer av anskaffningar av försvarsmateriel.
Inom Försvarets Materielverk är detta ett väldigt viktigt ämne då det förändrade säkerhetsläget i Sveriges närområde innebär en högre militär beredskap vilket också sätter hela logistik-kedjor, underhållskedjor och materielförsörjning av tex ubåtar, JAS-plan och stridsvagnar under större press. En press som inte bara kan bemötas med hjälp av ökade resurser i form av pengar och antal personer, utan det krävs även en högre beställarkompetens på FMV vars ansvar är att anskaffa försvarsmateriel. Här kommer alltså lite tankar från Anders Svensson kring beställarkompetensen inom Försvarets Materielverk. Ni kan också följa Anders Svensson på twitter under användarnamnet @svempis. (texten publicerades förs på FMV:s interna tidning UV-nytt och har godkänts att publiceras här).
Beställarkompetens
Man hör ofta kritik kring hur upphandlingar misslyckats och hur FMV inte haft kompetens. Ibland är det officerare på förband som är missnöjda med avsaknaden av leveranser eller den tid det kan ta innan behov täcks. Ibland är det politiken och allmänheten som inte uppskattar hur materielförsörjningen genomförts. Ofta är det ett antal ”dåliga exempel” som återkommer. Det kan vara Visbykorvetterna eller så är det ofta Helikopter 14. Politiken förklarar ibland att FMV måste bli bättre på ”upphandlingskompetens”. Vad detta är förklaras då inte närmre, men kompetens det behövs tydligen. Själv är jag överens med uppfattningen att FMV behöver hög beställarkompetens och att denna inte kan tas för given. Det är enklare att rekrytera kompetenta människor men det är svårare att förse dem med kunskap och erfarenhet som gör dem världsbäst i att materielförsörja Försvarsmakten.
Varför skriver jag om detta i vår lilla tidning? Jag gör det för att jag anser att det ligger ett ansvar på FMV att utbilda officerare, allmänhet och politiker, det måste komma från oss som har erfarenhet. Jag tror att man bör lägga en grund för att ta denna dialog med våra kunder och ägare genom att ha dialoger internt om detta så att mer uppfattningar om status och behov kan odlas i våra fikarum.
Jag skall här bidraga med mina tankar kring detta. En gång har jag sagt att FMV är ett konsortium av småföretagare. Då detta sades av mig på Marinstridsdagarna kring 2005 önskade FMV skapa ”ett FMV” och det var inte en uppskattad hållning att förmedla att vi var en myriad av olika individer med olika drivkrafter. Jag har senare kommit att tänka på dessa ord efter att de då uttalades med brist på eftertanke, utan mer spontant. Jag skulle idag vilja säga att det fanns något vackert i den tanken även om den innehåller vissa brister.
FMV hade vid denna tid kommit från ett system där Försvarsmakten och dess stödmyndigheter hade en stark övertygelse till uppdragstaktik. Definiera uppgiften och ge resurser och handlingsfrihet att nå målet. Detta skapade en massa drivkraftiga ”affärsmän/-kvinnor” som tog täten inom sina områden och drev dessa framåt. En stark vilja att utveckla sina funktionsområden skapade även en vilja att öka sin kompetens kring områdena och den teknik som utvecklades i omvärlden. ”Hur skall jag kunna nyttiggöra detta inom mitt område”? Var den underliggande frågan. Ambitionen var hög. Möjligen var det ett medvetet val som politiken genomförde att man skulle försöka stoppa denna drivkraft då den ansågs vara för dyr och då det då fanns starka kopplingar till nationell industri i många av dessa funktionsområden. Nackdelen om man nu vill leta efter detta var att FMV inte hade ett gemensamt arbetssätt och att personal skolades in på olika sätt beroende på vilket ”affärsområde” de hamnade i. Bra arbetssätt kopierades inte alltid av andra affärsområden även om det ibland mycket väl kunde ske.
Vad önskar jag nu då skall ske efter denna historiska exposé? Jo jag önskar viss återgång i att ge ingenjörer hälsa, kraft och mod. Jag önskar mer samarbete med Försvarsmakten. Att de deltar i utvecklingen av sina förmågor. Att inte allt är här och nu och underhåll, även om det är av stor vikt det med. Jag önskar långsiktighet och dialog så att vi kan agera i framkant med studier och prov och försök, utveckling i god tid innan paniken inträder. Jag önskar att mindre uppdrag ges ungdomarna och att de får ta sig fram medelst ansvar och befogenheter till resultat. Så att vi odlar en ny generation ”affärspersoner” med starkt fokus på målet. Som skapar kunskap kring hur man framgångsrikt arbetar genom egen erfarenhet i mindre uppdrag.
Inom Försvarets Materielverk är detta ett väldigt viktigt ämne då det förändrade säkerhetsläget i Sveriges närområde innebär en högre militär beredskap vilket också sätter hela logistik-kedjor, underhållskedjor och materielförsörjning av tex ubåtar, JAS-plan och stridsvagnar under större press. En press som inte bara kan bemötas med hjälp av ökade resurser i form av pengar och antal personer, utan det krävs även en högre beställarkompetens på FMV vars ansvar är att anskaffa försvarsmateriel. Här kommer alltså lite tankar från Anders Svensson kring beställarkompetensen inom Försvarets Materielverk. Ni kan också följa Anders Svensson på twitter under användarnamnet @svempis. (texten publicerades förs på FMV:s interna tidning UV-nytt och har godkänts att publiceras här).
Beställarkompetens
Man hör ofta kritik kring hur upphandlingar misslyckats och hur FMV inte haft kompetens. Ibland är det officerare på förband som är missnöjda med avsaknaden av leveranser eller den tid det kan ta innan behov täcks. Ibland är det politiken och allmänheten som inte uppskattar hur materielförsörjningen genomförts. Ofta är det ett antal ”dåliga exempel” som återkommer. Det kan vara Visbykorvetterna eller så är det ofta Helikopter 14. Politiken förklarar ibland att FMV måste bli bättre på ”upphandlingskompetens”. Vad detta är förklaras då inte närmre, men kompetens det behövs tydligen. Själv är jag överens med uppfattningen att FMV behöver hög beställarkompetens och att denna inte kan tas för given. Det är enklare att rekrytera kompetenta människor men det är svårare att förse dem med kunskap och erfarenhet som gör dem världsbäst i att materielförsörja Försvarsmakten.
Den 25 augusti genomförs en flyguppvisning i Uppsala
med bla JAS39 Gripen som ni kan besöka, och som inte hade
kunnat genomföras utan en hög beställarkompetens på FMV
Varför skriver jag om detta i vår lilla tidning? Jag gör det för att jag anser att det ligger ett ansvar på FMV att utbilda officerare, allmänhet och politiker, det måste komma från oss som har erfarenhet. Jag tror att man bör lägga en grund för att ta denna dialog med våra kunder och ägare genom att ha dialoger internt om detta så att mer uppfattningar om status och behov kan odlas i våra fikarum.
Jag skall här bidraga med mina tankar kring detta. En gång har jag sagt att FMV är ett konsortium av småföretagare. Då detta sades av mig på Marinstridsdagarna kring 2005 önskade FMV skapa ”ett FMV” och det var inte en uppskattad hållning att förmedla att vi var en myriad av olika individer med olika drivkrafter. Jag har senare kommit att tänka på dessa ord efter att de då uttalades med brist på eftertanke, utan mer spontant. Jag skulle idag vilja säga att det fanns något vackert i den tanken även om den innehåller vissa brister.
FMV hade vid denna tid kommit från ett system där Försvarsmakten och dess stödmyndigheter hade en stark övertygelse till uppdragstaktik. Definiera uppgiften och ge resurser och handlingsfrihet att nå målet. Detta skapade en massa drivkraftiga ”affärsmän/-kvinnor” som tog täten inom sina områden och drev dessa framåt. En stark vilja att utveckla sina funktionsområden skapade även en vilja att öka sin kompetens kring områdena och den teknik som utvecklades i omvärlden. ”Hur skall jag kunna nyttiggöra detta inom mitt område”? Var den underliggande frågan. Ambitionen var hög. Möjligen var det ett medvetet val som politiken genomförde att man skulle försöka stoppa denna drivkraft då den ansågs vara för dyr och då det då fanns starka kopplingar till nationell industri i många av dessa funktionsområden. Nackdelen om man nu vill leta efter detta var att FMV inte hade ett gemensamt arbetssätt och att personal skolades in på olika sätt beroende på vilket ”affärsområde” de hamnade i. Bra arbetssätt kopierades inte alltid av andra affärsområden även om det ibland mycket väl kunde ske.
Vad önskar jag nu då skall ske efter denna historiska exposé? Jo jag önskar viss återgång i att ge ingenjörer hälsa, kraft och mod. Jag önskar mer samarbete med Försvarsmakten. Att de deltar i utvecklingen av sina förmågor. Att inte allt är här och nu och underhåll, även om det är av stor vikt det med. Jag önskar långsiktighet och dialog så att vi kan agera i framkant med studier och prov och försök, utveckling i god tid innan paniken inträder. Jag önskar att mindre uppdrag ges ungdomarna och att de får ta sig fram medelst ansvar och befogenheter till resultat. Så att vi odlar en ny generation ”affärspersoner” med starkt fokus på målet. Som skapar kunskap kring hur man framgångsrikt arbetar genom egen erfarenhet i mindre uppdrag.
”buzz words” nedan:
- Uppdragstaktik
- VÅGA! Utan misstag sker inget intressant
- Ta ansvar
- Få befogenheter
- Planering
- Resurser
- Studier, grundutveckling, FoU
- Sjöförsök och fler sjöförsök
- Samarbete
- Här hoppas jag diskussionen börjar. Vad är beställarkompetens och hur skapar vi den? Skiljer den sig åt beroende på område?
Anders Svensson
Produktledare Torped vid FMV. Artikeln är min egna och
speglar inte FMV åsikt eller uppfattning.
lördag 23 juni 2018
Obefogad kritik kring FMV-anskaffningar
Att
upphandla försvarsmateriel är svårt. Svårt då det ofta är stora upphandlingar
med stora summor pengar involverade vilket ofta leder till
meningsskiljaktigheter. I den ideala världen är en upphandling av ett
materielsystem (typ JAS, ubåtar eller stridsvagnar) ganska enkel då behovet av
en viss produkt/system borde vara styrande, vilket det egentligen också är
idag. Problemet är bara att alla intressenter, beslutare och brukare inte
alltid kan komma överens om vad det egentliga behovet och den bästa tekniska
lösningen är.
Åsiktsskillnaden mellan olika behov och lösningar börjar alltid redan i beredningsskedet/planeringsskedet av en anskaffning och fortsätter ofta genom hela anskaffningsprojektet fram till leverans. En process som ibland kan ta 10 år. Under resans gång kommer dock tekniska beslut och vissa tekniska kompromisser ske i syfte att komma vidare i anskaffningen. Tyvärr så har här ofta de som inte fått sin vilja igenom svårt att släppa det och gå vidare vilket ofta syns i debatter i tidningar, TV och på sociala forum.
Debatter och diskussioner är bra, men samtidigt kan det verka splittrande om det görs på fel sätt och kan skapa mer förvirring än att det på ett sunt sätt driver anskaffningen framåt till ett bättre resultat. En sak är dock säker och det är att Försvarets Materielverk, som alltid är den som driver anskaffningen, kommer få kritik. Vid slutlig leverans kommer ofta kritiken och det sker i allmänhet i media och på sociala forum som tex FMV:s Instagramkonto eller twitterkonto. Tyvärr är ofta kritiken väldigt insiktslös och onyanserad. Det är bara att gå in och titta tex här: https://instagram.com/p/BkSA7zLBPY4/
Ett exempel på anskaffning som pågår nu i ett tidigt skede där FMV i slutändan mycket väl kan få kritik, oavsett vad allt landar i och vad FMV slutligen levererar, är det nya luftvärnssystemet.
Efter att Försvarsmakten sammanställt behovet av ett nytt luftvärnssystem, och att FMV därefter formulerat behoven i form av tekniska krav, och i en offertförfrågan, så landade utvärderingen i att det tekniska och funktionella valet stod mellan det amerikanska Patriot-systemet och det europeiska(fransk/italienska) SAMP/T-systemet.
Det amerikanska Patriot-systemet betraktas äldre och dyrare än den europeiska konkurrentens. Dock ska tilläggas att Patriot-systemet är installerat i bland annat Litauen, Rumänien och finns i Polen, och har utvecklats och uppgraderats under åren så det innehåller modern teknologi med modern prestanda varvar Patriot-systemet i och med detta betraktas som ett väldigt driftsäkert system jämfört med den europeiska konkurrentens.
Den amerikanske försvarsministern har också klargjort för de svenska och finska försvarsministrarna vad som gäller: Patriot ska vara norra och östra Europas luftvärnssystem. Ett litet problem som den Polska regeringen uppmärksammat är dock att Patriot, för att kunna motverka alla olika scenarion, bör kompletteras med ett system utvecklat av Israel.
Till försvarsmaktens behov, tekniska utvärderingen och den storpolitiska aspekten som nämns ovan ska också tilläggas att det finns ett Svenskt nationellt intresse från industrin att välja det Fransk-Italienska Samp/T-systemet då en Svensk radar samt andra robotar skulle kunna användas vilket skulle generera arbetstillfällen, teknologisk kompetens och positiva spin-off-effekter i Sverige.
Att Försvarets Materielverk ska navigera rätt och göra alla parter nöjda i den här anskaffningen är omöjligt. Det är helt omöjligt då meningsskiljaktigheter finns mellan de olika politiska partierna (och inom partierna), beställare, och brukare, och när systemet i slutändan levereras så kommer det finnas några som inte är nöjda. Det bara är så.
En sak är dock säker. Anskaffningen av nytt luftvärn kräver en oerhört hög beställarkompetens, och den kompetensen finns på Försvarets Materielverk som kommer hanterar den här frågan och anskaffningen på ett väldigt professionellt sätt. Patriot-anskaffningen kommer bli rätt, oavsett vad andra tycker. Detta då det system som slutligen levereras kommer vara det bästa med hänsyn tagen till alla olika aspekter.
Slutligen vill jag säga att det här inlägget bara representerar mina åsikter och källorna till det här inlägget har varit:
Åsiktsskillnaden mellan olika behov och lösningar börjar alltid redan i beredningsskedet/planeringsskedet av en anskaffning och fortsätter ofta genom hela anskaffningsprojektet fram till leverans. En process som ibland kan ta 10 år. Under resans gång kommer dock tekniska beslut och vissa tekniska kompromisser ske i syfte att komma vidare i anskaffningen. Tyvärr så har här ofta de som inte fått sin vilja igenom svårt att släppa det och gå vidare vilket ofta syns i debatter i tidningar, TV och på sociala forum.
Debatter och diskussioner är bra, men samtidigt kan det verka splittrande om det görs på fel sätt och kan skapa mer förvirring än att det på ett sunt sätt driver anskaffningen framåt till ett bättre resultat. En sak är dock säker och det är att Försvarets Materielverk, som alltid är den som driver anskaffningen, kommer få kritik. Vid slutlig leverans kommer ofta kritiken och det sker i allmänhet i media och på sociala forum som tex FMV:s Instagramkonto eller twitterkonto. Tyvärr är ofta kritiken väldigt insiktslös och onyanserad. Det är bara att gå in och titta tex här: https://instagram.com/p/BkSA7zLBPY4/
Ett exempel på anskaffning som pågår nu i ett tidigt skede där FMV i slutändan mycket väl kan få kritik, oavsett vad allt landar i och vad FMV slutligen levererar, är det nya luftvärnssystemet.
Efter att Försvarsmakten sammanställt behovet av ett nytt luftvärnssystem, och att FMV därefter formulerat behoven i form av tekniska krav, och i en offertförfrågan, så landade utvärderingen i att det tekniska och funktionella valet stod mellan det amerikanska Patriot-systemet och det europeiska(fransk/italienska) SAMP/T-systemet.
Det amerikanska Patriot-systemet betraktas äldre och dyrare än den europeiska konkurrentens. Dock ska tilläggas att Patriot-systemet är installerat i bland annat Litauen, Rumänien och finns i Polen, och har utvecklats och uppgraderats under åren så det innehåller modern teknologi med modern prestanda varvar Patriot-systemet i och med detta betraktas som ett väldigt driftsäkert system jämfört med den europeiska konkurrentens.
Den amerikanske försvarsministern har också klargjort för de svenska och finska försvarsministrarna vad som gäller: Patriot ska vara norra och östra Europas luftvärnssystem. Ett litet problem som den Polska regeringen uppmärksammat är dock att Patriot, för att kunna motverka alla olika scenarion, bör kompletteras med ett system utvecklat av Israel.
Till försvarsmaktens behov, tekniska utvärderingen och den storpolitiska aspekten som nämns ovan ska också tilläggas att det finns ett Svenskt nationellt intresse från industrin att välja det Fransk-Italienska Samp/T-systemet då en Svensk radar samt andra robotar skulle kunna användas vilket skulle generera arbetstillfällen, teknologisk kompetens och positiva spin-off-effekter i Sverige.
Att Försvarets Materielverk ska navigera rätt och göra alla parter nöjda i den här anskaffningen är omöjligt. Det är helt omöjligt då meningsskiljaktigheter finns mellan de olika politiska partierna (och inom partierna), beställare, och brukare, och när systemet i slutändan levereras så kommer det finnas några som inte är nöjda. Det bara är så.
En sak är dock säker. Anskaffningen av nytt luftvärn kräver en oerhört hög beställarkompetens, och den kompetensen finns på Försvarets Materielverk som kommer hanterar den här frågan och anskaffningen på ett väldigt professionellt sätt. Patriot-anskaffningen kommer bli rätt, oavsett vad andra tycker. Detta då det system som slutligen levereras kommer vara det bästa med hänsyn tagen till alla olika aspekter.
Slutligen vill jag säga att det här inlägget bara representerar mina åsikter och källorna till det här inlägget har varit:
- https://krigsmakten.wordpress.com/category/armen/luftvarn
- https://www.svt.se/nyheter/inrikes/usa-godkanner-att-sverige-koper-patriot-luftvarn-for-25-miljarder
- https://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article26507061.ab
- https://www.nyteknik.se/samhalle/sverige-koper-max-fyra-patriot-enheter-fran-usa-6882803
- https://www.nyteknik.se/samhalle/sd-kritiskt-mot-valet-av-luftvarnssystem-6882481
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)