Löpning i regn

Det regnar. Ett svalt strilande regn faller ner på gräsmattan i min trädgård. Det är ingen vind. Alldeles lugnt. Strilande regn som faller i en trädgård inger ett lugn. Det är skönt att titta på. Lite hypnotiserande. Tid för reflektion.

När jag sitter och tittar på regnet blir jag mer och mer sugen på att gå ut i regnet. Känna regndropparna i ansiktet. Bli blöt. Springa.

Återhämtning efter ett regnigt pass.

Tänker på alla de gånger jag har sprungit i regn. Regn som inte besvärar. Regn som bara känns skönt. Regn som får mig att känna mig levande. Regn som får mig att känna mig lycklig. Byter om. Går ut. När jag kommer hem visar klockan på 12 km i 5:15-fart. Är blöt.

Ställer mig återigen och tittar på regnet som faller ner på gräsmattan i min trädgård. Det är ingen vind. Alldeles lugnt. Känner mig lycklig. Levande.

Idoler och förebilder

Idoler. Förebilder. Road models. Kärt barn har många namn. Många vill vara ett kärt barn. Bloggare. Skribenter. Mediapersonligheter. Alla vill vara idoler. Alla vill vara någon som andra tar efter.

Själv har jag ingen idol. Det finns ingen som jag ser upp till eller beundrar. Det skulle möjligtvis vara mig själv. Narcissistiskt. Ja, kanske, men om jag får säga det själv så tycker jag att jag är ganska bra. Får jag tycka att jag själv är bra? Hur uppfattas det?

Jag har ordnat det för mig. Jag har en fin familj, god hälsa, goda vänner, ett intressant jobb, en meningsfull fritid, och jag förverkligar hela tiden olika saker jag vill göra. Jag känner att jag har gjort det mesta jag vill göra, och när andra berättar vad de vill göra eller har gjort så känner jag ”been there, done that, but I just did it a little bit better”.

Bild från i somras när vi vandrade kring Sveriges högsta vattenfall Njupeskär

När jag tänker på det inser jag också att jag värderar helheten väldigt högt när jag bedömer människor. Att vara bra på en sak räcker inte. Jag värderar det inte högt om andra bitar i livspusslet saknas. Det räcker inte att bara vara duktig på löpning.

Dock finns det personer som jag tycker är lite coola. Som Peter. I somras spontansprang han Swiss Alpine Marathon, 78 km med 2500 höjdmeter. Han bestämde sig för att springa någon vecka innan loppet. Det i kombination med bra utbildning, jobb, familj och andra delar i livspusslet så tycker jag att Peter gjorde någonting väldigt bra.

Inte för att Peter är min idol, men ändå. Jag tycker det var lite coolt. Peter är ungefär som mig, fast här kan jag inte säga ”been there, done that, but I just did it a little bit better”. Inte ännu i alla fall.

Jag hoppas att ni andra också tycker att ni är lite bättre än andra. Det är ni värda.

Race report Sälen Fjällmaraton

Inte en chans, tänker jag när jag märker att killen i blå tröja bakom mig försöker springa ifatt mig. Noterar också att kring honom finns ytterligare 5-6 löpare som jag sprang om ute på fjället för någon kilometer sedan.

Det är tre kilometer kvar när den sista utförslöpan ner för fjället börjar. Låren är tunga, och brant nerförslöpning kostar. Det vi springer på är egentligen en slalombacke, och halvvägs ner känner jag hur blodet värmer i låren.

Jag springer om en kille som har fått kramp, och ökar farten så mycket jag vågar. Jag gör vad jag kan för att knäcka killarna bakom mig, och när jag kommer ner på slätmark ser jag att alla har släppt utom killen i blå tröja. Sista kilometern går fort. Närmare 4-fart och jag vänder mig inte längre om. Tänker bara på att springa fort.

Start och mål banderollen med Experium i bakgrunden

Ingen av killarna bakom mig har en chans. På upploppsrakan är jag ensam. Så ensam att speakern väljer att ropar upp mitt namn samtidigt som han säger att jag har vunnit en helårsprenumeration på Runner´s World. Jag ler, gör ett segertecken, och springer över mållinjen på en 110-plats med tiden 4:40:45.

Jag borde skriva att Sälen Fjällmaraton var ett riktigt dåligt lopp. Jag borde skriva att allt var fel då det kanske ger mig en möjlighet att behålla loppet för mig själv även i framtiden, men jag kan inte skriva så. Jag kan bara skriva att Sälen Fjällmaraton var mycket bättre och mycket roligare än vad jag förväntade mig. Ett riktigt professionellt arrangemang. Jag hade jättekul!

Dagen innan och morgonen innan loppet hade jag en stor respekt för vad som väntade. Jag hade respekt för stigningarna upp på kalfjällen. Jag hade respekt för det steniga underlaget. Jag hade respekt för geggan och sumpmarken. Jag hade respekt för nerförsbackarna som kan vara nog så jobbiga med trötta lår. En respekt som definierade strategin ”Börja lugnt och se vad som kommer. Känns det bra kan jag alltid öka på slutet”.

Sälen Fjällmaraton börjar direkt med en stigning över 8 kilometer och ca 400 höjdmeter upp till toppen av Östfjället. En stigning som jag sprang tillsammans med de andra löparna i maklig 6-fart. Kände mig pigg och fräsch när vi senare sprang ner i dalen (15 km) och vidare upp på nästa fjäll till Snögubben (20 km), som ligger där liftarna slutar på Lindvallens skidanläggning.

Efter 8 km och ca 400 höjdmeter passerar vi toppen av Östfjället på ca 850 möh

Fram till Snögubben hade jag tagit det lugnt. Flera löpare sprang om mig, och jag tappade placeringar, men det gjorde ingenting. Sälen Fjällmaraton var för mig bare en spontangrej så jag stressade inte över det.

På väg upp mot Snögubben och dagens andra fjäll

Efter två fjäll och en dal så var det dags för högfjällslöpning på vandringsled. Klassisk vandringsled som består av sten, sten, sten med gegga vid sidan om. Mycket svår och teknisk löpning, men rolig löpning. Precis som en fjällmara ska vara, och här hände det också något. Här började jag ta placeringar.

Mycket teknisk krävande terräng mellan 20-25 kilometer

Löpare som låg flera hundra meter framför mig sprang jag snabbt ifatt och förbi. Det verkade som att stigningarna hade tagit ut sin rätt på många löpare och att de inte orkade hålla koncentrationen under den oerhört tekniska och krävande löpningen.

Jag trippade på. Korta och höga steg. Vinnande steg. Blicken fokuserad endast en till två steg framför mig, och efter 25 kilometer började underlaget bli lättare. Inte lika tekniskt krävande. Svag nerför. Bra underlag, och här började det gå fort. Säkert 4:30-fart och jag tog ytterligare placeringar.

Lättare löpning mellan 25-30 kilometer där mycket spänger var utlagda

Jag har i efterhand räknat ut att jag från 25 kilometer och in i mål sprang om ca 20 % av det manliga startfältet. Merparten under den sista stigningen och den långa slakmotan tillbaka till Snögubben där den sista utförslöpan började. En utförslöpa där jag tog de sista placeringarna.

Bild från 35 km. Över berget i bildens nedre högra hörn, bakom ledkorset,
sprang vi. Efter de berget var det bara nerförslöpning till Experion kvar. 

Årets upplaga av Sälen Fjällmaraton avgjordes med de bästa förutsättningarna. Strålande sol. Lagom varmt. Lagom vind och relativt torrt i terrängen. Visst var det lite blött här och var, men tro mig, Det kan vara mycket, mycket värre.

Ett perfekt arrangemang som tillsammans med de fina vädret gjorde att Sälen Fjällmaraton var ett av de bättre lopp jag har sprungit. Det är mycket troligt att jag springer nästa år igen.

Förberedelser inför Sälen Fjällmaraton

Jag vet att förberedelserna är viktiga. Jag vet att förberedelserna är skillnaden. Skillnaden mellan succés och fiasko. Skillnaden mellan vinst och förlust.

Själv håller jag på att förbereda mig inför Sälen Fjällmaraton på lördag. Förberedelser där jag tränar specifikt inför loppet. Förberedelser där jag läser och söker information på tävlingens hemsida. Läser på Jogg. Läser och samlar råd och erfarenheter.


Östfjälltjärn med Östfjällstugan i bakgrunden som vi passerar efter ca 12 km
Bild från i somras då jag och barnen gick runt Östfjället

Råd och erfarenheter som säger att mina förberedelser inte duger. Att som förberedelse springa ett långpass över 21 km med 500 höjdmeter veckan innan tävling som jag har gjort duger inte. Nä, det duger absolut inte. De samlade råden och erfarenheterna säger att man ska träna mer. Mycket mer.

Som deltagare bör man också ha rätt utrustning där rätt skor, ryggsäck och extra jacka är mycket viktigt. Det har jag inte heller. Jag tänkte springa i mina vanlig löparskor och vad jag vet ska vädret bli fint så jag tänkte hoppa över extra jacka också. Ryggsäck kommer inte på tal utan jag nöjer mig med en liten flaska i handen. Om ens det, det finns ju vätskekontroller och tjärnar på vägen.
 
Jag vet att man ska vara väl förberedd, men jag tänker inte överdriva heller. Springa har jag gjort så mycket genom åren, bland annat 11 maraton i 5 olika länder, och jag är inte obekant med området. Jag vet att Sälenfjällen inte är ödemark då det är otroligt mycket folk som ränner runt där uppe. Det är möjligt att jag får äta upp det här och dör, men då gör jag det.

Leden ner mot Högfjällshotellet
Bild från i somras då jag och barnen gick runt Östfjället

Om väderleken säger fint väder, vilket det gör nu (sol och 15 grader varmt på fjället) så tänker jag hantera det här som ett vanligt träningspass. Jag tänker inte överdriva. Jag tar med mig en telefon, och möjligvis en extra flaska med vatten. OK, förväntas det lite mer vind kanske jag tar med mig en jacka också, men det får vi se. Allt hänger på vädret.

Just det, jag läser på hemsidan att man ska anmäla sig också. Det har jag inte heller gjort. Det tar jag tag i på lördag morgon.

Göran Hägglund, löpare

Det finns människor som vill förändra. Människor som vill påverka och göra avtryck i världen. I historien. Människor som genom sin övertygelse brinner och arbetar för vad de tror på. En av dessa människor är Göran Hägglund.

Jag tror vi alla känner till Göran Hägglund. Vi känner alla till hans tidigare engagemang som partiledare för Kristdemokraterna. Vi känner alla till att han var Socialminister i den tidigare Alliansregeringen. Att han är en rolig person med mycket humor känner de flesta av oss också till, men finns det något annat? Något som vi inte känner till?


Göran Hägglund, bild lånad från Göran Hägglunds twitter

Är Göran löpare? Vad har han för miltid? Döljer han formen? Naturliga frågor för oss löpare att ställa. Är frågorna ställda förut? Jag vet inte. Jag bestämde mig för att fråga, via twitter. Korta frågor och korta svar, men ändå svar.

Fråga: Hur ofta och långt springer du?
Göran: Mitt mål är 100 motionstillfällen i år. Vad gäller löpning så är det minst 6 km för att räknas. Hittills 76 ggr under 2015.

Fråga: Vad ger löpningen dig?
Göran: Bättre ork och hälsa. Bättre psykisk prestanda. Avkoppling och sunt perspektiv på andra frågor.

Fråga: Om du vill svara så är sista frågan personlig. Vilken är din nuvarande miltid?
Göran: Den svarar jag inte på. Men jag är bättre idag än vad jag varit under de senaste fem åren.

Om jag får summera lite (och det får jag för det är min blogg) så tycker jag det är kul att Göran springer så mycket som han gör. Minst 6 km/pass är bra. 76 träningspass hittills i år är imponerande bra. Så bra att målsättningen med 100 pass i år känns lite enkel. Den målsättningen kanske kan revideras till 125 pass. Vi får se. Göran bestämmer själv.

Notera också hur frågan kring Görans miltid undviks. Min bedömning är att han döljer formen. Ja, så måste det vara. Känns professionellt, men nu vet vi. Göran Hägglund är löpare. En duktig sådan, och han döljer formen. Så passa er. Jag tror att han tänker springer om er.

Med dessa ord vill jag tacka Göran Hägglund för att han var vänlig och ställde upp och svarade på mina frågor 22.30 en fredagskväll, och vill ni följa Göran Hägglund på twitter kan ni göra det här: @goranhagglund.

Sist. Vill ni följa mig på twitter kan ni göra det här: @MilenSub40.

Specialisering eller kombopass

Löpning. En idrott som i grunden är väldigt enkel. Så enkel att varken kunskap eller utrustning krävs. Trots sin enkelhet väljer vi löpare att göra löpningen lite komplexare, lite roligare, och då också förhoppningsvis lite bättre.

Träningspass kan vara specialiserade på fart, backe eller längd. 3 olika typer av löpning. 3 olika typer av träningspass. När specialiseringen ökar så ökar också komplexiteten på träningen. ”Springer du fort ska du springa fort med en viss puls. Inga mellanmjölkspass”, är ett vanligt uttalande inom löpning.

Vet inte om jag tycker att den här specialiseringen alltid är så bra. Själv sprang jag ett kombopass häromdagen. Ett pass som innehöll både distans, backe och fart. Ett jättebra pass som jag känner mig väldigt nöjd med. Skulle aldrig byta ut det mot en snabbdistans, ett backpass eller ett distanspass.

Mitt kombopass började med 2.2 km uppvärmning i terrängspår för att sedan följas upp med att springa upp och ner för Väsjöbacken (en slalombacke i Sollentuna) för att sedan direkt följas av ytterligare ett varv terrängspår. Dock med den skillnaden jag sprang de varvet i hög fart.

Bild från förra sommaren, men samma backe

Och sådär höll jag på. Ett varv i terrängspår. En gång upp och ner för Väsjöbacken. Ett varv i terrängspår. Upp och ner för Väsjöbacken…….

När jag till slut kände mig klar så hade det totalt blivit 4*2.2 km i terrängspår plus 4 vändor upp och ner för Väsjöbacken. Summerat ca 12 kilometer och ca 500 vertikala höjdmeter. Ett kanonpass som dessutom innehöll lite fart. Oavsett om trenden är specialisering eller inte så är den här typen av kombopass väldigt utvecklande. Prova. Det är kul. Hitta en slalombacke och kör.

För övrigt så har Göran Hägglund (KD) varit vänlig och svarat på 3 korta frågor om löpning som jag ställde via Twitter. 3 korta frågor. 3 korta svar. Precis som det fungerar på Twitter. Jag är väldigt tacksam att Göran Hägglund tog sig tid att svara, och svaren på frågorna publicerar jag imorgon.

Över 40 men snygg som 20, del 3

Tipset att du ska "bejaka din ätstörning, och om du inte har en ätstörning så är det bäst att du skaffar dig en" är det tredje tipset i serien "Över 40 men snygg som 20". Det tredje tipset som jag ger till män som vill hålla sig snygga och fräscha även när de passerat 40-års strecket.

Ja, det är ett tips som kanske låter tragiskt, men det säljs så mycket dålig mat i våra butiker och restauranger så det är lika bra att lära sig vad som är nyttigt och vad som är onyttigt. Det man tror är nyttigt behöver inte heller vara nyttigt, till exempel när det "osötade brödet" ni precis har köpt smakar som en bulle. Då bör ni nog köpa ett annat "osötat bröd".

Trots att ni ska bejaka er ätstörning så kan ni i princip äta nästan vad som helst så länge maten är gjord av bra råvaror, men med restriktionen att det ska vara med måtta. Du ska inte lägga upp ett matberg eller ett jättelass på tallriken. Inga stora portioner där maten flyter ihop till en sörja. Metabolismen avtar med ålder och då behöver dina matportioner också bli mindre.

Min lunch. Kanske lite för lite grönsaker och för mycket potatismos,
men det fungerar för oss som håller igång metabolismen.

Du ska inte ta en extra tallrik för salladen utan salladen ska ligga på samma tallrik som proteinerna och kolhydraterna. All mat du äter ska få plats på en tallrik och det är viktigt att det finns lite luft mellan det som ligger på tallriken. Maten som ligger på tallriken får gärna också vara lite färgglad. Det är bra för om maten ser snygg och fräsch ut så är det nog ganska bra mat också. Till maten bör ni dricka mjölk eller vatten.

När det gäller alkohol så ska ni dricka med måtta. Ett par glas vin eller ett par öl per veckan går bra, men akta er för att dricka för mycket eftersom alkoholen bara ger äcklig hy och ofräscha tänder. Ni har säkert sett den skröpliga hyn, bruna tänder, och de rödflammiga kinderna på lådvinsalkisar och pilsnerkorvar. Usch, så vill vi inte bli.

Ligger och latar mig i hängmattan

Sist så ska ni äta på regelbundna tider (men med måtta) och ni ska lära er att skilja på känslorna för lågt blodsocker och hunger. Lågt blodsocker är en känsla som kommer snabbt och åtgärdas med en frukt eller liknande (mellanmål) och hunger är en känsla som kommer gradvis och åtgärdas med nyttig mat i lagom mängd (vid lunch och middag).

Så. Det var det. Det tredje tipset i serien "Över 40 men snygg som 20" är alltså att "bejaka din ätstörning, och om du inte har en ätstörning så är det bäst att du skaffar dig en", och de två tidigare tipsen var "Träna 3-4 gånger per vecka" och "Gör det du inte orkar göra".