Grymma intervallpass

Jag gillar att springa fort. Jag gillar intervallpass, och det finns några intervallpass jag gillar lite mer än andra.

Ett intervallpass jag gillar är 6*(400+300+200+100) där intervallvilan består av joggvila lika lång som det snabba avsnittet. Vid behov kan också en serievila på 5 minuter läggas in efter 3 serier. Jag gillar det här intervallpasset eftersom det är ett pass korta intervaller i hög fart, samtidigt som intervallpasset innehåller mycket mängd. Totalt 12 kilometer, varav 6 kilometer i hög fart, och det gillar jag.

Djävulsstegen är ett annat intervallpass jag gillar. Djävulsstegen är ett intervallpass över 4*1500 meter där:

• Den första intervallen ska springas i milfart
• Den andra intervallen ska springas 6 sekunder snabbare än milfart
• Den tredje intervallen ska springas 12 sekunder snabbar än milfart
• Den sista intervallen ska springas 15 sekunder snabbare än milfart.

Vilan består av 1 minut gåvila mellan den första och den andra intervallen, och 2 minuter gåvila mellan de resterande intervallerna. De tre första intervallerna brukar gå bra, men den sista intervallen brukar vara riktigt, riktigt jobbig. Det här är ett riktigt härligt pass.

Lennart´s intervallpass, dvs mitt egenkomponerade intervallpass, gillar jag också. Mitt intervallpass är på 5*400+10*200+2000 med 1 min intervallvila och 2 minuter serievila. Jag gillar det här intervallpasset eftersom det innehåller både långa och korta intervaller. Av erfarenhet vet jag att det är riktigt svårt att hålla femkilometersfart på den sista tvåtusingen. Jag måste alltid kämpa för det, och det är det som är utmaningen, och det är det jag gillar. Jag gillar också att intervallpasset är ett ”matematisk snyggt” intervallpass där varje serie är 2000 meter lång.

Andra intervallpass jag gillar är klassiska tusingar på 6-10*1000 m med 1-2 minuter gåvila, och fyrahundringar på 10-12*400 m med 1-2 minuter gåvila, och tvåhundringar på 15-20*200 med 1-2 minuter gåvila.

Hoppas att ni fick lite ideér och inspiration nu när Premiärmilen och tävlingssäsongen närmar sig. I övrigt så har jag semester idag, och jag började dagen med ett distanspass över 12 kilometer i 4:56-fart.

Ja, så tänkte jag

Att springa i 4:00-fart var tidigare ganska enkelt. För tre månader sedan hade jag inte varit trött efter 1500 meter i 4:00-fart, men det är jag idag. Jag flåsar ordentligt.

Jag är på Bosön och springer ett pass 1500-metersintervaller. Benen är stumma efter söndagens långpass, och känslan efter den första intervallen i 4:00-fart är minst sagt oroande, men under vilan tänker jag att jag ska springa den andra intervallen lite fortare. Ja, så tänkte jag.

Efter 1 min gåvila springer jag den andra intervallen över 1500 meter. Jag springer den i 3:54-fart, och efter det är jag trött. Jag är så trött att jag är på väg att ge upp, men nu tänker jag att jag ska springa den tredje intervallen lite fortare. Ja, så tänkte jag.

Efter 2 min gåvila springer jag den tredje intervallen över 1500 meter, men jag viker ner mig. Jag orkar inte springa den fortare än den föregående intervallen. Det blir 3:56-fart. Jag har fått nog. Jag vill ge upp, men nu tänker jag att jag ska springa den fjärde intervallen så fort jag orkar. Ja, så tänkte jag.

Efter 2 min gåvila springer jag den fjärde intervallen över 1500 meter. Det är tungt. Jag grinar illa. Jag flåsar. Jag är trött. Det är ingen vacker löpning, men det är löpning. Det är ingen vacker syn, men det är en syn. Det är en syn som visar på vilja. En riktig vilja. Den sista intervallen springer jag i 4:05-fart.

Efter passet känner jag mig nöjd. Det gör jag alltid när jag har gett precis allt. Jag kunde inte springa fortare. Jag gav precis allt jag hade, och det känner jag mig nöjd med. Ja, så tänker jag.

Varför återhämtningsjogg?

Jag gillar återhämtningsjoggar. Återhämtningsjoggar är lugna och kravlösa, och det skapar möjlighet till avkoppling och reflektion över tillvaron. Det gillar jag. Därför gillar jag återhämtningsjoggar.

En lätt höjning av pulsen ökar blodflödet genom kroppen, och lite blod genom trötta och stela muskler gör att kroppen återhämtar sig snabbare. Det gillar jag. Därför gillar jag återhämtningsjoggar.

Efter en återhämtningsjogg är det skönt att stretcha hela kroppen. Det påskyndar återhämtningen. Det gillar jag. Därför gillar jag återhämtningsjoggar.

Imorgon ska jag springa ett intervallpass på Bosön. Då vill jag att benen ska vara pigga och fräscha. Det gillar jag. Därför gillar jag återhämtningsjoggar.

Dagens återhämtningsjogg blev 5 km i 5:37-fart.

Våra referenser

Mina referenser skiljer sig från andras. Jag tycker till exempel inte att det är mycket att träna fyra till fem gånger per vecka. Andra kan tycka att det här väldigt mycket.

Enligt mina referenser är 1:28 på halvmaran och 3:20 på helmaran inte så fort. Andra kan tycka det är väldigt fort.

Min granne skrev på facebook att han hade cyklat 26.5 kilometer. Det tyckte han var bra. Jag kommenterade hans inlägg med att jag precis hade sprungit 28 kilometer. Återstår att se vad hans referenser säger om det.

Enligt mina referenser är jag för tillfället väldigt otränad. Idag tyckte jag det var jobbigt att springa 10 kilometer i 5:10-fart, följt av 10 kilometer i 4:55-fart, följt av 8 kilometer i 5:57-fart. Andra kan tycka att jag är väldigt bra tränad som kan göra det.

8*200+4*400+1600

Tillbaka på Lidingö. Tillbaka på Bosön. Tillbaka på löparbanorna. Skönt att vara tillbaka.

Sprang ett intervallpass. Siffrorna. 8*200+4*400+1600. 1 minut intervallvila. 2 minuter serievila. 200ingar i 3:05-fart. 400ingar i 3:30-fart. Sista i 3:58-fart.

Tänkte ta det lugnt. Tänkte inte maxa. Blev inte så. Varför mesa? Skaderisk. Strunt i den. Det var dumt. Efterklok. Ja, jag vet. Så är det med det.

Gröna skor. Lätta skor. Saucony Fastwitch. Grön löparjacka. Matchande. Snyggt. Så ska det se ut.

Ge aldrig upp

Du kan vara trött. Du kan vara skadad. Du kan vara sjuk. Du kan känna dig sårad. Du kan känna dig ledsen. Du kan känna dig allmänt dassig.

Det kan ta emot. Det kan göra ont. Det kan kännas jobbigt. Kroppen kan vara trött. Kroppen kan vara skadad.

Det kan regna. Det kan blåsa. Det kan vara kallt. Det kan vara mörkt.

Det kan vara allt på en gång. Det kan vara massa saker, men om det är någonting jag har lärt mig här i livet så är det att aldrig ge upp. Det går över. Det vänder. Tiderna blir bättre.

Efter en veckas förkylning sprang jag idag ett testpass. Det blev 5 kilometer i lugn fart.

Irriterande

Det är irriterande att ha ont i halsen. Halsont, det betyder träningsförbud, och träningsförbud, det är irriterande. Det går runt. Orden går runt. Det kanske någon tycker är irriterande, andra kanske tycker det är kul. Själv tycker jag det är kul.

Att skriva en text om hur irriterande det är att ha ont i halsen kan alltså var kul. Här vände jag något irriterande till något kul. Nu har jag alltså kul. Här uppstår frågan; Hade jag haft kul om jag inte hade irriterat mig på att ha ont i halsen?

Jag hade haft kul även om jag inte hade haft ont i halsen, för då hade jag varit ute och sprungit. Den tanken gör mig lite irriterad. Jag vill vara ute och springa, och nu är det här inlägget nästan slut.

Jag kan inte springa, och inlägget är nästan slut, så nu kan jag inte längre roa mig med att skriva en text som jag tycker är kul. Kvar finns bara irritationen. Det är irriterande.