Reflektioner 2

Vatten i näsan känns inte lika mycket under vattenytan som ovanför vattenytan. Det är när man kommer ovanför vattenytan det börjas kännas konstigt i näsan.

Förra veckan kändes det som att jag inte hade tränat någonting. När jag i söndags tittade i träningsdagboken hade jag tränat fyra pass vilket är helt normalt. Vad fel man kan ha.

Vad är värst? Att stå i löparkläder i 10 minusgrader samtidigt som det blåser och vänta på att klockan ska hitta satelliterna, eller stå blöt och frusen i simhallen vid bassängkanten innan ett pass? I båda fallen är lösningen att börja träna.

Två nävar sötmandel och ett äpple. Det var min middag idag. Sen gick jag och träna.

Efter dagens pass, 2000 meter crawl, åt jag två knäckebrödmackor (Wasa Sport) utan varken smör eller pålägg. Det blir jag inte tjock av.

Jag kommer varken att träna crosstrainer eller träningscykel innan jag är helt bra i foten. Nu blir det simning för hela slanten.

Att ligga på rygg och flyta i bassängen som återhämtning direkt efter ett pass på 2300 meter crawl är riktigt fint.

För tillfället är Kenneth Gysing, Claes Åkeson, Mårten Klingberg, Ingmarie Nilsson och LG Skoog ryggraden i Runner´s World. Utan dem vore tidningen inte lika bra. Bra initiativ av Stefan Larsén.

Vi löpare straffas ekonomiskt av samhället. När vi skadar oss, och på egen hand söker upp en naprapat som kan hjälpa oss, ingår inte vi i högkostnadsskyddet. Här finns dolda sjukvårdskostnader som inte syns i statistiken, eller har jag fel?

Jag tror att löparbommen har nått sin topp.

Det är förrädiskt

Det är förrädiskt. Foten är förrädisk. Foten känns bra, endast en liten molande värk precis när jag reser mig upp, eller går upp på morgonen, men det räcker. Jag avstår från löpning.

Det är förrädiskt. Vi löpare är vana vid smärta. Vi är vana vid att det gör lite ont här och där. Vi är vana vid att balansera på gränsen av vad kroppen klarar av.

Det är förrädiskt. Vi löpare har lärt oss att skilja mellan dålig smärta, och bra smärta. Vi löpare har lärt oss att skilja mellan smärta vi måste bry oss om, och smärta vi inte behöver bry oss om.

Det är förrädiskt. Det lilla som känns i foten när jag reser mig upp, eller går upp på morgonen, är något jag måste bry mig om. Jag måste avstå från löpning ett tag till.

Det är förrädiskt. Foten är förrädisk, därför simmar jag idag.

Trenden Icebug

För ett år sedan publicerade jag, här på bloggen, ett kritiskt inlägg om Icebug Anima BUGrip. Inlägget handlade om att skorna kändes väldigt stumma, och att jag upplevde att skorna inte böjde sig på rätt sätt. Någon på Icebug läste inlägget och hörde av sig via mail där Icebug gav sin syn på saken.

Vid den tiden ville jag inte ha något otalt med Icebug (det vill jag inte nu heller.....) så jag valde att ta bort inlägget. Jag vågade inte ha inlägget kvar eftersom jag inte visste vilka konsekvenser inlägget kunde få. Jag var feg. Idag ångrar jag att jag tog bort inlägget.

Jag valde också att ta bort inlägget på grund av att Icebug är en sko som jag upplever "trendig". Skorna symboliserar och utstrålar grupptillhörighet, livsstil och värderingar. Icebug får också högsta betyg och köprekommendationer i Runner´s World. Många köper Icebug, ingen är kritiskt.

Om jag hade valt att behålla inlägget hade jag gått mot strömmen, och jag visste inte riktigt vad det skulle innebära. Jag föll för "grupptrycket". Jag tog bort inlägget. Jag var feg.

Jag ångrar att jag tog bort inlägget eftersom det finns många som springer med Icebug, och som får ont under foten. Jag tror att det hänger ihop med vad jag skrev för ett år sedan, dvs att skorna är väldigt stumma, och att skorna inte böjer sig på rätt sätt.

Jag vill vara tydlig med att jag faktiskt inte vet om det verkligen är skornas fel att vissa får ont under foten, men jag tycker mig se ett samband. Det är till och med så att jag tycker att sambandet är tydlig.

Jag tycker man ska vara lite försiktig med Icebug. Om alla är positiva, och ingen är kritisk. Då är det något fel.

Jag planerar om

Idag planerade jag att simma 1000+2*500 meter crawl, men basängen var abonnerad av två grupper. Alla som inte var i någon av de två grupperna fick samsas på två banor. Det var trångt. Jag försökte crawla, men det var för trångt. Jag planerade om.

Jag började simma korta intervaller. Efter ett tag lämnade en stor grupp de snabba banorna i mitten. Banorna blev lediga. Då planerade jag om. Jag simmade 1500 meter crawl.

Min plan var att träna på onsdag, men jobbet gör att jag måste planera om. Min nya plan var att träna på torsdag, men jobbet gör att jag måste planera om. Nu har jag ingen plan. Det betyder att jag inte heller kan planera om.

Fartlek

Den blev avsevärt bättre efter lördagens naprapatbesök. Det finns ljus i tunneln. Ingenting är trasigt. Det som behövs är lite kläm och massage, sen verkar det bli bra.

Provade foten idag. Sprang på löpband. Planen var 30 minuter i 6:00-fart. Lugn och fint. Kunde inte hålla fingrarna borta från knapparna. Det blev 10 min i 6:00-fart, 7 minuter i 5:23-fart, 3 min i 5-fart, 3 min i 4:00-fart, 1 min i 3:45-fart, 1 min i 5-fart, 3 min i 4:00-fart, 1 min i 3:45-fart och 1 min i 5:00-fart. Totalt 30 minuter.

Hoppas jag inte gjorde något dumt. Bra kändes det i alla fall.

Löpningens dag

Jag var med på löpningens dag. Det betyder inte att jag var ute och sprang. Vi löpare springer inte bara, även fast man kan tro det. Vi är skadade också. Som jag är nu.

Vi löpare som är skadade finns vi också. Glöm inte bort oss. Som skadad löpare var jag med på Löpningens dag på mitt sätt.

Som skadad löpare var mitt bidrag till Löpningens dag att gå till en naprapat. Att gå till en naprapat är inte ovanlig för oss löpare.

Naprapaten gav mig en ordentlig massage av vaderna, och den massagen får representera mig som skadad löpare på Löpningens dag.

Reflektioner

Det är irriterande att få vatten innanför simglasögonen när man simmar. Ungefär som att få en sten i skon.

Att glömma vattenflaskan på ett crosstrainerpass över 90 minuter är tungt.

Vad är viktigast? Vad man skriver, eller hur man skriver? Jag börjar tro det sistnämnda.

Jag har läst några bra tips för att skriva ett blogginlägg. Tipsen är: 1) Skriv ett inlägg: 2) Ta bort hälften: 3) Skriv om det som är kvar: 4) Ta bort alla onödiga ord.

Det är riktigt irriterande att få vatten innanför simglasögonen flera gånger under samma femhundring.

Idag simmade jag 1000+2*500 meter crawl.

Ni ska inte tro på allt jag skriver här.