Sälen Fjällmaraton 2015

Inte en chans, tänker jag när jag märker att killen i blå tröja bakom mig försöker springa ifatt mig. Noterar också att kring honom finns ytterligare 5-6 löpare som jag sprang om ute på fjället för någon kilometer sedan.

Det är tre kilometer kvar när den sista utförslöpan ner för fjället börjar. Låren är tunga, och brant nerförslöpning kostar. Det vi springer på är egentligen en slalombacke, och halvvägs ner känner jag hur blodet värmer i låren.

Jag springer om en kille som har fått kramp, och ökar farten så mycket jag vågar. Jag gör vad jag kan för att knäcka killarna bakom mig, och när jag kommer ner på slätmark ser jag att alla har släppt utom killen i blå tröja. Sista kilometern går fort. Närmare 4-fart och jag vänder mig inte längre om. Tänker bara på att springa fort.

Start och mål banderollen med Experium i bakgrunden

Ingen av killarna bakom mig har en chans. På upploppsrakan är jag ensam. Så ensam att speakern väljer att ropar upp mitt namn samtidigt som han säger att jag har vunnit en helårsprenumeration på Runner´s World. Jag ler, gör ett segertecken, och springer över mållinjen på en 110-plats med tiden 4:40:45.

Jag borde skriva att Sälen Fjällmaraton var ett riktigt dåligt lopp. Jag borde skriva att allt var fel då det kanske ger mig en möjlighet att behålla loppet för mig själv även i framtiden, men jag kan inte skriva så. Jag kan bara skriva att Sälen Fjällmaraton var mycket bättre och mycket roligare än vad jag förväntade mig. Ett riktigt professionellt arrangemang. Jag hade jättekul!

Dagen innan och morgonen innan loppet hade jag en stor respekt för vad som väntade. Jag hade respekt för stigningarna upp på kalfjällen. Jag hade respekt för det steniga underlaget. Jag hade respekt för geggan och sumpmarken. Jag hade respekt för nerförsbackarna som kan vara nog så jobbiga med trötta lår. En respekt som definierade strategin ”Börja lugnt och se vad som kommer. Känns det bra kan jag alltid öka på slutet”.

Sälen Fjällmaraton börjar direkt med en stigning över 8 kilometer och ca 400 höjdmeter upp till toppen av Östfjället. En stigning som jag sprang tillsammans med de andra löparna i maklig 6-fart. Kände mig pigg och fräsch när vi senare sprang ner i dalen (15 km) och vidare upp på nästa fjäll till Snögubben (20 km), som ligger där liftarna slutar på Lindvallens skidanläggning.

Efter 8 km och ca 400 höjdmeter passerar vi toppen av Östfjället på ca 850 möh

Fram till Snögubben hade jag tagit det lugnt. Flera löpare sprang om mig, och jag tappade placeringar, men det gjorde ingenting. Sälen Fjällmaraton var för mig bare en spontangrej så jag stressade inte över det.

På väg upp mot Snögubben och dagens andra fjäll

Efter två fjäll och en dal så var det dags för högfjällslöpning på vandringsled. Klassisk vandringsled som består av sten, sten, sten med gegga vid sidan om. Mycket svår och teknisk löpning, men rolig löpning. Precis som en fjällmara ska vara, och här hände det också något. Här började jag ta placeringar.

Mycket teknisk krävande terräng mellan 20-25 kilometer

Löpare som låg flera hundra meter framför mig sprang jag snabbt ifatt och förbi. Det verkade som att stigningarna hade tagit ut sin rätt på många löpare och att de inte orkade hålla koncentrationen under den oerhört tekniska och krävande löpningen.

Jag trippade på. Korta och höga steg. Vinnande steg. Blicken fokuserad endast en till två steg framför mig, och efter 25 kilometer började underlaget bli lättare. Inte lika tekniskt krävande. Svag nerför. Bra underlag, och här började det gå fort. Säkert 4:30-fart och jag tog ytterligare placeringar.

Lättare löpning mellan 25-30 kilometer där mycket spänger var utlagda

Jag har i efterhand räknat ut att jag från 25 kilometer och in i mål sprang om ca 20 % av det manliga startfältet. Merparten under den sista stigningen och den långa slakmotan tillbaka till Snögubben där den sista utförslöpan började. En utförslöpa där jag tog de sista placeringarna.

Bild från 35 km. Över berget i bildens nedre högra hörn, bakom ledkorset,
sprang vi. Efter de berget var det bara nerförslöpning till Experion kvar.

Årets upplaga av Sälen Fjällmaraton avgjordes med de bästa förutsättningarna. Strålande sol. Lagom varmt. Lagom vind och relativt torrt i terrängen. Visst var det lite blött här och var, men tro mig, Det kan vara mycket, mycket värre.

Ett perfekt arrangemang som tillsammans med de fina vädret gjorde att Sälen Fjällmaraton var ett av de bättre lopp jag har sprungit. Det är mycket troligt att jag springer nästa år igen.