fredag 19 januari 2018

Elitlöpare som hånar motionärslöpare

För ett par dagar sedan hånade en elitlöpare en motionär på twitter. Det måste jag säga var lite överraskande. Lite obegripligt då vi alla vet att elitlöparen som här är starkare part inte kommer vinna den matchen utan motionären kommer få alla sympatier samtidigt som elitlöparen kommer målas upp som en väldigt osympatisk person och få ta rollen som bad-guy. Alltihopa livligt påhejat av andra personer på sociala forum som Twitter och Instagram. Det är så det går till.

Själv tycker jag hela incidenten är väldigt tråkig då jag upplever elitlöparen som en oerhört sympatisk person. OK, vi känner inte varandra men han har ändå vid något tillfälle varit med på våra klubbträningar när jag tränade med Vallentuna Friidrott och jag har fått ett oerhört sympatiskt intryck av just denna elitlöpare. Jättebra verkligen. Men varför hånade en så sympatisk och fin elitlöpare en motionär på twitter?

För att få svar på den frågan tror jag att man måste titta tillbaka i historien. En historia som kanske började med det faktum att motionären för ett antal år sedan skrev ett inlägg på sin blogg där motionären utryckte åsikter om ett par andra elitlöpare. Elitlöpare som tog illa vid sig, blev ledsna, kände sig kränkta och uthängda. Själv upplevde jag blogginlägget som väldigt onödigt och jag förstår om de elitlöpare som kände sig utpekade också kände sig illa till mods. Jag tror att såren aldrig riktigt har läkt efter detta och utifrån detta så har saker eskalerat på ett osunt sätt som kulminerade med elitlöparens olyckliga hån på twitter nu i veckan.

Jag tycker inte att man ska döma elitlöparen i det här fallet. Det han gjorde var dumt och väldigt ogenomtänkt men det finns säkert orsaker bakom. Bland annat blogginlägget jag nämnde ovan, men det kan finnas mer. Utöver det så har motionären själv inte så rent mjöl i påsen då motionären själv är en ganska duktig löpare som i sin tur hånat sämre löpare genom att på twitter kalla dem för det nedvärderande epitetet ”bloggjoggare” och använt hastaggen #BestOfJogg (en hastagg som används när bättre motionärslöpare hånar sämre motionärslöpare). Jag har tidigare skrivit ett inlägg i ärendet som heter "Best Of Jogg" och går att läsa genom att trycka på länken, och efter inlägget dog hastaggen ut och twitterkontot @BestOfJogg raderades.


Om ni tror att jag ändrat uppfattning om elitlöparen så har jag inte gjort det. Inte ett smack. Han är grym. Jag tror bara att han har blivit utsatt och lockats ner till en nivå som han inte bör befinna sig på, och det är just det som är lite synd. Det kan hända alla, och tydligen även den bästa. Det hände ju honom.

Sist hoppas jag att konflikten nu ebbar ut då jag inte tror att någon av de inblandade tjänar på detta utan de enda som vinner på fortsatt konflikt är de som ligger runt omkring och försöker få lite ryggdunk genom att agera populistiskt.

Uppdaterar inlägget fredag kväll klockan 23:00 med att elitlöparen nu har bett om ursäkt. En mycket genuin och sympatisk ursäkt. Starkt och stort gjort. En fantastisk förebild.

6 kommentarer:

Staffan sa...

Ja du Lennart. Du tycker inte man ska döma elitlöparen i det här fallet. Alltså tycker du det är jag som ska dömas. Det tycker jag var nästan lika överraskande som kommentaren som påhoppet på Twitter.

Några saker.
Det aktuella blogginlägget du nämner är mer än fyra år gammalt. Helt rätt är att jag fick många synpunkter på det, både positiva och negativa men jag står naturligtvis för det och tycker att jag hade och har rätt. Du har fel där du skriver att det sedan dess har eskalerat. Ingenting har eskalerat sedan dess, inga följande negativa kommentarer från elitlöpare, såvida de inte varit någon av de fåtal som ibland kommenterat anonymt. Debatten kring blogginlägget har ebbat ut för flera år sedan och jag tror inte David Nilsson eller någon annan är så långsint att det fortsätter ligga och pyr. Jag tror de skiter fullständigt i det faktiskt och det med rätta.

Jag tar sedan fullständigt avstånd ifrån att du skriver att jag inte har rent mjöl i påsen och att jag skulle ha hånat långsammare löpare. Jag gör inte sådant. Jag tror löpare på jogg.se kan gå i god för att jag håller god ton mot löpare på alla nivåer på forumet och i sociala medier. Visst, jag har skämtat ett par gånger om enstaka meningar under hashtaggen bestofjogg, dumt kanske, men utan att hänga ut någon och definitivt inte hånat någon.

Jag har aldrig haft något otalt med David Nilsson, tvärtom har jag alltid tyckt han gett ett sympatiskt intryck, jag har skrivit positivt om hans prestationer och svensk elitlöpning på bloggen i flera inlägg och beundrat hans förmåga att vara så väldigt allround från korta sträckor upp till maraton och hans förmåga att tävla så otroligt intensivt. Det var det som gjorde mig så förvånad över kommentaren. Ha det fint/Staffan

Lennart sa...

Staffan - Tack för kommentar. Bra att du ger din syn.

Vill dock tillägga att det du ser som ett skämt kan andra se som ett hån. Därför ska man vara försiktig med skämt där man skrattar åt andra (förmågor, utseende eller vad det nu kan vara). Sånt slår alltid fel på tex twitter, jogg, instagram, osv. Det här vet ju du så därför blev jag lite förvånad när jag såg dina ”skämt”.

Jag hoppas att alla nu går vidare och att det rinner ut något gott från detta.

Ha det fint!

Staffan sa...

Självklart kan det vara så och jag skämtar aldrig om andras förmågor eller utseende. Jag återgav en rolig formulering i en tweet utan att peka ut någon. Dumt javisst men knappast av den digniteten att det har med detta att göra. Jag har fått en ursäkt och Jag har lagt det här bakom mig. Ha det.

M sa...

1. Kul med ett nytt blogginlägg, tack!

2. Tänkt på att det finns ganska olika typer av folk som, med minsta gemensamma nämnare, springer som någon form av träning/motion. Sen om man är joggare, löpare, springare (haha, nä) eller vad man kallar sig, hm. Tänk ytterligheter, som ändå möts i spåret eller på en olika lopp, och sneglar misstänksamt på varandra...
- Såna som "alltid" har sprungit som sin form av träning, eller åtminstone gjort det i hyfsat seriös form, förmodligen med bra löpteknik även om de nån gång i livet har slutat och sen börjat om. Eller fd orienterare med sjumilakliv, äsch, jag tänker helt enkelt såna som tycker "på med skorna och bara ut och spring, hur svårt kan det vara", inte så brydda om löp-prylar för prylarnas skull. (Men har säkert inget emot bra prylar heller.)
- Såna som börjat springa som motion/träning senare i livet, och får pepp av att synas eller springa i grupper med likasinnade, samt såklart på sociala medier, som ger dem återkoppling om huuuur fantastiska de är och vad fina/snygga de ser ut. Shoppar på sig dyr och bra utrustning för att vara säker på att det inte är materialet det är fel på. Beskriver en 8-km-runda som ett "långpass", vilket första gruppen tycker att man knappt behöver byta om för...
- Såna som jobbar på att skapa sig en sport-identitet genom att plocka med olika lopp och strapatser i sitt yrkes-CV, kanske trots relativt mediokra resultat jämfört med "de sega gubbarna/gummorna" i första kategorin.
- ... och diverse andra blandningar av typerna. Som gjort för att blänga lite snett på varann!

M sa...

Glömde en typ som känns nutida.
- De som kan kalla sig löpcoacher efter en kort kurs nånstans, och som sen kan starta träningsgrupper för folk som vill men inte vågar lita på sin egen vilja/motivation. Kanske med ett eget företag och en blogg eller liknande kopplat till. Business.

Lennart sa...

M - När jag har gått genom livet så tror jag att jag har varit alla olika typer som du beskriver :-).

Springa i spåret och titta misstänkt, gammal orienterare, minimal utrustning, få peppa av att springa i grupp, sociala medier, utseende och dyra prylar, tidsfokus och sportidentitet. Ja, allt stämmer in på mig i olika perioder jag har varit i. Kanske inte på en gång utan i olika perioder :-).

Tycker också din kommentar visar på en enorm erfarenhet du har samlat på dig. Bra kommentar, men få inte glömma det :-).